Aftonbladet – 24 april 1860, sida 3

Luksaådgsman. —— —temmmm— Om Landtmäterltaxzans nedsättning. Till Redaktionen af Aftonbladet. De af hedervärda bondeståndets ärade medlemmar som vid innevarande riksdag väckt motion om ned sättning i 1857 års landtmäteritaxa, hafva tvifvels utan dertill föranledts af omtanka för sina komiten ters: välj dock tyckes det som om de uraktlåtit at fästa tillbörlig uppmärksamhet vid ett och annat för hållände, som dock torde vara förtjent af en närmarc upplysning. Först och främst torde man få fråga är 1857 års taxa i sjelfva verket högre än den förui gällande? I vissa afseenden är den något förhöjd, i andra lägre. Arbete och arfvode stå i rimligare för hållande till hvarandra än hvad förut var fallet. — Var det några fall, der 1834 års taxa var högre än den af 1857. Vid rymders mätning och uträkning, synnerligen hvad angår åkerjord, hvilket slags förrätt ningar allmännast förekomma i de bördigåre länen, stämma båda taxorna ungefärligen öfverens, då åker. figuren uppgår till cirka 36 tunnland, förutsatt at! man vid tillämpningen af 1834 års taxa antager lägsta beräkningsgrunden. Uppgår åkerfiguren till 71 a 72 tunnland, betaldes 33 öre pr tunnland, efter nya taxan endast något under 26 öre. Uppgår åkerfiguren till 143 tunnland och deröfver, betaldes 33; nu endast något under 17 öre. Enligt 1834 års taxa uppgick delningsarfvodet, vid delning mellan trenne delegare, till lika högt belopp som. mätningsoch uträkningsarfvodet; enligt nya taxan får arfvode i berörde fall endast upptagas med 1, af det, som stadgas för mätning och uträkning. Enligt gamla taxan fick landtmätare beräkna fullt delningsarfvode vid delning efter areal, nu får han deremot endast hälften, hvilket är den största nedsättningen i nya taxan, när delning efter areal verkställes mellan tvenne delegare. Arfvodet blir då efter 1857 års taxa endast 7; af hvad det utgjorde enligt 1834 års. Enligt gamla taxan beräknades !, åf mätningsock uträkningsarfvodet till kartelösen, nu deremot endast !g. e Enligt 1834 års taxa erlade landtmätaren för kost och husrum 1 rdr 37 öre pr dag för sig sjelf och hvardera af sina biträden, enligt nya taxan får han vetala 1 rdr 75 öre under de fem blidaste månaderve och 2 rdr under de andra sju. — Under tillämpingen af 1834 års taxa fanns endast ett beräkningssätt för jordrymders upptagande i egoech delningseskrifningar; nu hafva vi tvenne. Och till och med . den ringa ersätthing af 2 öre, som K. M:t tillersändt landtmätaren för hvarje egofigur, som enligt lelegarnes begäran skall utföras i gamla måttet, har -iksdagsmannen Svensen från Kalmar län yrkat nedsätthing med en tredjedel. . Dock anse sig landtmä-arne till honom stå i en viss förbindelse, derföre att aan erkänt billigheten af statens mellankomst vid andtmätarnes afiönande. Vill man vid den föreslagia Hedsättningen vara fullt konseqvent, så bör man fveti ställa om att landtmätarne kunna. få sina bi sräden för billigare pris än hvad som nu ärddem möj ligt, man bör: nedsätta deras ökade underhällskostnad, shuru denna efter nya taxan visst icke är för högt illtagen och slutligen bör man väl icke begära att 1857 års taxa i vissa fall hedsättes utan att på sam: na gång medgifva att den-höjes i de punkter, der len är lägre än den af 1834. Att gifva landtmäta:n ännu mindre än då, kan väl aldrig vara meninsen. Bland de göromål, för hvilka förhöjning egt um, äro väg och stängseldelvingar de vigtiaste. — Men för dessa var taxan förut så låg att synnerligen :sedan egendoniärne blifvit delade i snart sagdt ändliga bråktal, det blifyt-alldeles omöjligt för en andtmätare att med tillbörlig noggrannhet verkställa ;ch uträkna dem såvida han för sitt arbete skulle safva vanlig dagakarlaldv. -— Att på tre dagar af sluta en förrättning med delandet af vägarne på en mils utsträckntivg mellad cirka 72 delegare är öfverallt ömöjhgt och alltamest i provinser, der ofta till cepartitionen tarfvar flera gånger så lång tid som till vägens geometriska uppmätning, taxering och utstakoing. Vid större vägdelningar händer stundom att flera dagar åtgå endast för arfvodets repartition. Att den nya taxan skulle hafva inskränkt landtmä riförrättningarnes antal är, åtminstone hvad beträffar sydligaste p ovinserna, fullkomligt ogrundadt, och icke heller förmärkes der någon klagan öfver att den ya taxan är för hög. År 1855, då Jandtmannens konjunkturer antogos ovanligt gynnande, uppgick landtmäteriförrättningatnes antal i Malmöhus län till 263, hvaremot de 1859, då tiderna skulle vara sväräre, uppgingo till 283, eller närmare 7 proc. mera än 1855 Ännu en omständighet, vid hvilken de värde motionärerne. fästat alltför liten vigt. Kommissionsoch vice kommissionslandtmätarne äro lönlöse tjenstemän, hvilka för sitt arbete icke af staten uppbära den ringaste ersättning, ehuru de äro betungade med ett renovationsarbete, som i värde uppgår till ej obetydlig. -Landtmäteriet är ett. hårdt yrke. Från Lapplands myror och fjell, ända ned till Skånes 1e ica slätter måste landtmätaren ständigt blottställa sig för klimatets och årstidernas yexlingar, han är mer än någon annan tjensteman utsatt för förkylninsar och sjukdomar och likväl har man ej tänkt det ringaste på honom om han nedlägges på sjuksängen och är urståndsarvt att ströfva omkring i fält och skog. Andra tjenstemän få under sådana förhållanlen benslla en det af sin lön och en-vikarius sköter tjensteny men den must blottställde af-dem alla är i sädant fall hjelplöst ö:verlemnad åt stt öde. Vid 85 års ålder får I nd!mätaren en obetydlig pension men huru dfta hinner han denna ålder? Huru äre, hans hälsa långt derförinnan undergrärd af det oftc i svårt och osundt väder företagna arbetet på fris fältet? Om-de ärade motionärerne verkligen anse den ny: taxan för högt tilltagen, så böra de dock icke gör: sig skyldiga till den ofättvisa att nedsätta dep utar att gifva landtmätaren annan läniplig ersättning Gif honom en fast lön, efter föredömet i vårt bro derland Finland, och taxan kan då nedsättas utar alt i och med detsamma brödet ryckes Honom w munnen. En illa aflönad, nära nog svältande laudtmäterikå skall lemna ifrån sig dåliga göromål, som i en fråm tid skola gifva anledning till trassel och oreda; a fen väl lönad deremot kan man fordra både noggrann het, redbarhet och sk cklighet. Nedsättningen i taxar blir -derföre lika mycket till skada för jordegarer som för landtmätaren. z fee