Aftonbladet – 24 april 1860, sida 3

1 En tidningskorrespondents fröjder ooh SOTBOP., 48: oda än (Forts: från gårdagbladet.) Sir Collin Campbell: hade redan börjat beskjuta Lacknau, och korrespondentens : kall gjorde att ban icke helt och bållet kunde undvika faran från de fiendtliga kulorna: Må vi Jåter låta honom sjelf berätta. Fienden bade besatt martiniegren, ett underligt slags palats, uppbygdt:af en fransk officer i indisk tjenst, medan engelsmännen hade in nästlat sig midtemot i Dilkuscha, ett af kos nungafamiljens i Audh palatser; Till höger derifrån står en grupp officerare under sett träd, vi sälla: oss till dem och se lugnt på vårt folk, som framför oss genom en med skottgluggar försedd mur -beskjuter derfiendtliga skansgräfvarne, hvaraf en oregelmessig eld uppstår. De bussarne hafva från hörnet af-martinigren redan ett par gånger skjutit med -grofva stycken på vårt läger, sade en. Jag tittade just genom kikaren och såg helt tydligt huru artilleristerna riktade sina skott mot våra ringa personer, innan han knappast talat ut. Det är just icke trefligt att.genom en kikare se in i en fiendtlig kanonmynning. Jag tror minsann, sade jag menlöst, vatt de ämna skjuta på oss. Medan jag ännu talade, for en rökpelare ut med en röd tunga uti — derpå en sekunds. paus, och susande flög -kulan på: sin höjd en fot högre än våra hufvuden öfver oss, slog ned bakom oss i jorden, der den bökade-upp ett moln af damm och småsten, samt hoppade ännu en gång i vädret och slog öfver muren in i lägret. Noga taget är det icke fullkomligt etikettsenligt att huka sig ned för en kanonkula, men vi voro icke i tjenstgöring och lutade oss derföre en smula, ganska obesväradt, ehuru hvar och en drog på munnen åt sin grannes En eller annan af-osskom denna gång med knapp nöd undan. Det vore: bättre att gå ifrån trädet. Vi draga blott den fiendtliga elden på oss,, menade en. Detta var en ganska förståndig anmärkning, och vi följde rådet, aflägsnande oss, eburu med långsamma, fullkomligt värdiga steg. Vi vilja icke upprepa den i Russells tidskrift som på många andra ställen vidlyftiga beskrifningen om Lacknaus intagande, utan fortfarande hålla oss till den ihärdige mr Russells personliga äfventyr, som skref sina bref i Times, likt engelsmannen i Paris under Julidagarne, ofta i den fiendtliga elden. Efter Kejsarboghs (det egentliga kungliga palatset) intagande begaf han sig ditin, en vandring som icke var utan sina betänkligheter, ty fienden lurade ännu öfverallt i enstaka hus och vinklar. På några af palatsets gårdar kämpades ännu; men--der detta icke var fallet; der trupperna icke längre stodo under officerarnes uppsigt, herrskade den största förvirring. Der förekom bland annat en den mest sällsamma och hjertslitande scen man kan: tänka sig, men på samma gång högst. upprörande. Disciplin kan sammanhålla trupperna tills segern är afgjord, men efter en afgörande-stormning är den försvunnen. Må man tänka sig en gård så stor som tempelträdgården i London, omgifven af palatser eller åtminstone glänsande byggnader med stuckatur, med alfreskomålningar öfver fönstren och gröna jalusier för de dubbla fönsterraderna. På sjelfva gården stå hoptals of bildstoder, springbrunnar, :orangelundar, aquadukter och kiosker med glänsande metallkupoler: Mellan dessa storma europeiska och infödda trupper under högljudda rop åter och fram, skjuta uppåt fönstren och få. då och då en muskötkula till svar. Vid hvarje dörr tränges en plundringslysten hop, slående upp dörrarne med gevärkolfvarne, eller sprängande !em med :skott. Här och der hafva de: angripande redan trängt in i de långa korridorerna, och man hör derinnanför huru handgevärselden smattrar, Mellan orangeträden ligga Jöda eller döende sepoyer, och de hvita bildstoderna rodna af blod. : Mot en leende. Venus stöder sig en engelsk soldat, som. blifvit skjuten genom halsen, ochilifvet strömmar vid hvarje andetag i blodröda vågor ut öfver hans lippar. Officerare ila: hit och dit för att aed botelser och goda ord afhålla folket från plundring och samla: dem, men förgäfves. Genom de uppbrutna dörrarne komma: soldater listade med byte:schalar, dyrbara tapeter, uldoch silfverbrokad, askar med juveler, vapen och präktiga drägter. Lystnad. efter of och byte gör manskapet liksom berusadt. Några släpa ut porslinsvaser och speglar, slå lem i :ras mot marken och vända om för tt söka ig värdefullare byte. Andra gräfva yrbara infattningar och stenar ur pipskaft, sadelmunderingar, svärdfästen eller pistolkolfar. Flera svepa in sig uti tyger, hvilka gnistra af broderier och ädelstenar, andra belasta sig med onyttiga bördor, såsom! messingssxoppar, dåliga bilder och simpla, men brokiga glasfat. I en inr gård kommo vi till stt förrådsrum, hvars dörrs var lemnad öppen Adler: blifvit sprängd af någon: marodör. Der nne funno vi massor af-stora trälårar, fulla af .smsnrgsfullt inpackade porslinsvaser, pokaler, bägare m. m. af en skön svart bernsten.: Andra innehöllo endast skedar, pipor. och fat af samma dyrbara ämne. Jag öfverdrifver icke Jet minsta om jag böger att det var minst en kamellast af dessa kuriositeter, hvaraf.jag och min kamrat, jemte de oss åtföljande officerarne, stoppade hos oss några. Knappast hade vi gjort detta förr än skuggan af.en man föll från gården öfver döriöppningen, derpå såg man: en bajonett uppenbart riktad: horsontalt med ögonen, en -enfieldbössa samt slutligen hufvudet af en engelsk soldat... Bara vänaer här ! ropade han utåt, och genast: visade sig tre eller fyra andra lika banditaktiga karlar, ehuru hörande till ett kungligt regemente, med ansigtena svärtade af. krut, det hvita lälergehänget fläckadt af blod, fickor och barm tullproppade af allehanda varor. Och nu bör