Aftonbladet – 20 april 1860, sida 2

RIKSDAGEN. Borgaroståndet. Diskussion angående de närvarande utsigterna för en representationsreform. Vi lemna här nedan en något utförligare redogörelse för den öfverläggning angående detta ämne, som uppstod i onsdagens plenum med anledning af konstitutionsutskot:ets förslag till förändrad lydelse af stadgandet angående hemmansegares representationsrätt samt det vid samma förslag såsom reservation fogade s. k. Örebroförslaget. Hr Björok, som först erhöll ordet, erinråde, att fullständiga reformförslag under nuvarande förbållanden kunde till ständerna framkomma endast i form af reservationer och fann riksdagsmannen Knutsson hafva förfarit konseqvent, då ban, som sannolikt tillhört dem, hvilka vid riksdagens början förkastat der nu äter framställda ändringen i 15 riksdagsordningen, låtit framställningen ätföljas af ett fullständigt reformförslag. Om detta än icke kunde påräkna någon framgång, kunde det iikväl åter väcka till lif reformfrågan, som legat nere allt sedan jernvägarne blefvo dagens lösen. Tillfället borde. brgagnas för att utröna frågans ställning hos meningarne i lan: det och i ståndet, de grundsatser för bildande af en ny representation, som nu kunde vara mera allmänt omfattade, och i hvad mån begreppen om det konstitutionella statslifvets fordringar fortgått i utveckling. En diskussion i dessa frågor afsåg talaren att fram ställa och ville för sin del först vända uppmärksam heten på frågan, om reformen nu vore mindre nödig än den förr ansetts. För en sådan åsigt kunde åbe ropas reformen vid 1854 års riksdag, och af mången skulle jernvägsfrågans behandling vid sista riksdagen jemväl föras ständerna till godo. Det: medgafs at reformerna 1854 skett uteslutande genom ständerna och oaktadt regeringens mots änd. Frågorna vorc dock af oppositionen införlifvade med allmänna meningen, som särskildt, ledd af pressen, tog initiativet i bränvinsfrågan. Men huru kunde adeln och presterna förenas att bandla mot regeringen? Hemligheten låg i behandlingen af reformfrågan. Sedan adeln och presterna förkastat alla förslag, men er känt behofvet af reformen, framlades inom adeln ett nytt förslag, det s. k. Lagerbjelkska; men äfven detta ogillades vid 1853 års riksdag, såväl af presterna som af adeln sjelf. Detta handlingssätt måste på något sätt försonas och derföre gick man för den gången allmänna meningen till mötes och ställde regeringen tillfreds genom beviljande af alla äskadc anslag. Regeringen måste finna sig, i följd af des: oklara ställning i de utrikes angelägenheterna och den påtryckning som vederfors densamma genom konstitutionsutskottets kraftiga handlingssätt. Sådar var anledningen till 1854 års reformer. Efter der riksdagen fann sig regeringen beröfvad de medel som förut tjenat till korruption, nemligen tull och bränvinslagstiftningen, men då framstod såsom er Deus ex machina jernvägsfrågan. Den var egnad att upplösa alla föreningsband mellan liktänkande i politiska frågor, att tillbakaskjuta sträfvandet efter po litiska reformer och att tillintetgöra allt motstånd i anslagsfrågor. Det kom endast an derpå, att den skickligt begagnades. Detta skedde ock genom det stora jernvägssystemet och .örslaget att bearbeta flers banor på en gång. Framgången var jemvaälfullstän dig, men framkallar den fråga, om en representation som genom ett sådant medel och på ett sådant sätt låtit falla alla sina politiska sträfvanden och tillin tetgöra all sin motståndskraft, icke brutit stafver öfver sig sjelf. Det finnes dock andra förbållander som visa, att en reform, om den varit nödvändig ända från 1809, är det mera nu än någonsin. In stitutionen är icke densamma nu som då. Den -ha onekligen vunnit förbättringar, som afsett att bered: öfvergång till annat system, men dessa förbättringar hafva gjort den fullkomligt kraftlös. Den egde 180t en bestämd karakter, om än denna var folkfiendtlig nen nu är kraften bruten, och representationen, ä