Aftonbladet – 20 april 1860, sida 2

såsom till den makt, hvilken för oss skall ippna helgedomen af en verklig national-representation, hvarest allmänna förtroendet, osterlandskärleken och intelligensen representera svenska folket. När den stora dagen är inne, då är äfven stunden nära för en fast och broderlig företing med Norge. Då kan Norge utan missroende blicka i sin starkare broders ögon. Skådom blott de båda ländernas ungdom! Universiteten med sina. fria konstitutioner äro tt slags stat i staten. Huru bjertligt och! vänskapligt är icke förbållandet mellan de kademiska borgrarna, men det är känslan af len fullkomligaste jemlikhet, som i det värmande ljuset af vetenskapens sol föder och ifnärerdenna vänskap. Hvarföre skulle ej en dag samma förhållande kunna inträda i let statsborgerliga lifvet? Men det kan cj ke förr än vi öppet och inför hela verlden befriat vår national-representation från dess ouvarande utväxter af sjelfskrifvenhet ech kastindelning, hvilka alltid måste göra ärligaeten af vår demokrati misstrodd., Öresundsposten uttalar äfven, med anledning af konungens beslut i denna fråga, ett gillande omdöme öfver detsamma, såsom tydligen föreskrifvet både af klokhet och varm xärlek för unionens bestånd och framtida fullkomnande,. Tidningen framhåller liksom Norrsöpingskuriren nödvändigheten af en representationsförändring som ett vilkor för en tycklig lösning äfven af denna fråga, och uttrycker sin förhoppning att konungen skall sätta sin ära uti att söka genomföra en sådan. —— — Snällposten interpellerar oss med en begäran att få veta, hvarifrån vi hemtat det af oss för några veckor sedan meddelade bannysningsformuläret, samt tillägger, att det nunera blifvit upplyst, att bannbullan är en parcodisk förbannelse, som finnes i den gamla engelska komiska romanen Tristram Shandy, af Sterne. Denna upplysning har dock det felet att icke vara ny —den förekom redan för flera veckor sedan i en utländsk tidning — och framför allt det att icke vara exakt. Hade Snällposten gjort sig närmare underrättad om saken, skulle han funnit, att Sitcle segrande vederlagt Le Mondes och de andra ultramontana tidningarnes försök att vrida bort saken genom påståendet, att bannlysningsformeln vore bemtad ur Tristram Shandy och sålunda ge den utseendet att vara en af Sterne hopgjord parodi. Nu förhåller det sig emellertid så, att detta, -enligt hvad Siecle visar, är ett af de flera formulärer för bannlysning. som förekomma i det at professorn i kanoniska rätten vid Collge de France, Etienne Baiuze 1677 utgifna klassiska verket Capitulaires, ler den återfinnes i andra tomen pag. 679 och 680. Att Sterne gjort sig den till godo 1.sin Tristram, är en sak som eger sin fulla riktighet, men som endast är ett ytterligare bevis på den skarpa blick för det äkta ko. miska här i verlden, som utmärkte denne store humorist. — Dagligt Allehandas redaktion har åter begärt hos oss införandet af ett tillkännagifvande om en 8. k. ?ny anordniog för ångbåtarnes annonsering.? Vi anse oss fortfarande alldeles oberättigade att införa tillkännagifvanden om något slags monopolisering i detta hänseende, då det nemligen står hvarje Stockholmstidning fritt att efter behag ge den utförlighet och fullständighet åt meddelanden om ångbåtskommunikationerna, som densamma kan finna lämplig. I sammanhang härmed böra vi upplysa, att den uppgift, som förekommit i någon tidning, att man först vändt sig till Aftonbladet, för att med dess redaktion söka öfverenskomma om den ifrågavarande anordningen, är ogrundad. Hvad i denna sak kan vara afhandladt eller öfverenskommet, har skett utan att någon framställning i ämnet blifvit till oss derom gjord. Då vi emellertid kommit att vidröra detta ämne, begagna vi tillfället att nämna, att med de ångbåtsrederier, som derom nu vändt sig till oss, sådant aftal blifvit träftadt, att Aitonbladets annonspris för de ständiga ångbåtsannonserna blifvit stäldt s3, att det är lika billigt som i tidningar, hvilkas upplaga endast uppgår till hälften eller tredjedelen af Aftonbladets. Naturligtvis är det ångbåtsrederiernas ensak att för sig sjelfva afgöra, om deras intressen bäst befordras genom annonsering till samma pris i en mera spridd eller i en mindre spridd tidning. :