Aftonbladet – 20 april 1860, sida 2

BILLIAIS CR AU INCU aGICHUFIS UCNHAHUNUNB.v — Med anledning af den utgång, som så väl ståthållaresom revisionsfrågan fått hos de svenska och norska regeringarne, yttrar Upsala-Posten: Enligt vårt omdöme har K. M:t i sina åtgärder med förenämnde olyckliga fråga åd .galagt en lugn besinning och ett politiskt vett. hvilka äro så mycket mera utmärkande, som de stå i den skarpaste motsats till det passionerade handlingssätt, riksdagens. och tidningspressens majoritet egnat en angelägenhet, som framför andra kräfde den mest sansade, oväldiga och grannlaga handläggning. Besynnerligt vore, om ej en reaktion mot den rådande och i ständernas beslut uttryckta sinnesstämning redan nu skulle göra sig gällande, sedan man så snart fått det faktiskt gifvet för sig, att man spelat fiasco, Alla de stora ansträngningarna hafva nu burit frukt. och hvilken är väl denna? Jo, något vida sämre än intet, och det lider ej tvifvel, att ju hvarje sann patriot blickar tillbaka på det förhållande, hvari de förenade rikena stodo till: hvarandra före denna riksdags början, såsom ett, i jemförelse med det närvarande förbållandet, förloradt paradig, hvilket den nu rådande. generationen förgäfves skall bemöda sig att återvinna. Det goda den Anckarsvärdska motionen, så otympligt den än framkom, kunnat medföra, har den Dalmanska motionen förstått att för decennier tillintetgöra. En revision af unionsförhbållandena, ehuru med bifall omfattad af hela svenska nationen, är för det närvarande och för länge omöjliggjord. Detta kan ingen dölja för sig. Såsom medlemmar å svenskarnes vägnar i en revisionskomit kunna naturligtvis ej några af de 8 k. norskvänliga utses, ty dessa tillhöra minoriteten, och ur majoriteten kunna ej heller medlemmarne tagas, ty då inträder ingen enda norrman i komiten. Man står der sannerligen rätt artigt i stöpet, sedan man med badvattnet äfven utkastat barnet. De resultater, hvilka nationalkänslan och häfdandet af den svenska äran nu bragt till stånd, påminna i smått om dem, till hvilka Carl XII:s lysande. hjeltebragder ledde. Den bändelsen, att i det nyktra mttonde århundradet den svenska ridderligheten förmått kasta den politiska klokheten öfver ända, eger dock icke nog poetiskt intresse, för att kunna uppväga det riksoch inionsgagneliga, som blifvit uppoffradt. Till vidunderliga saker blir man vittne. Den minister, som funnit sig 1ödsakad att afgå, i händelse den norska frågan rönt en sädan behandling, att en revision kommit till stånd, samma minister kan nu stanna qvar, sedan denna revision blifvit för den närmaste framtiden omöjliggjord. Detta är måhända doktrinärt, men att det är praktiskt, lärer väl ingen kunna påstå. Säkert är, att det resultat, bvartill man kommit, är besynnerligt och för vanligt menniskoförstånd outredligt samt i verkligheten allt annat än ärorikt och i det stora hela olyckligt. Dertill kommer, att det är ohjelpligt, men — du har så velat det, George Dandin! I samma fråga yttrar Norrköpings-Kuriren för den 17:de: Vi hafva i afseende å vår uppfattning af telegrammets ordställning uttalat vår öfvertygelse, och vi fortfara äfven nu att vidblifva densamma. Icke såsom en revision ej vore behöflig, tvärtom höra vi till dem, som från stridens början funnit den både nödvändig och önskvärd, men vi anse att dess företagande under nuvarande agiterade och spända förhållande icke skulle Ned till bufvudmålet, hemligen att reda åtskilliga punkter i riksakten och närmare bestämma en och annan vigtig omständighet i båda rikenas ställning till hvarandra, dock på sådant sätt, att derigenom tillika vunnes ett närmande de båda folken emellan och ökad kraft åt unionsbyggnaden, Detta blir äfven under de fredligaste förhållanden icke någon lätt sak. I Norge na, allt sedan detta land för 46 år sedan olef sjelfständigt, de demokratiska grundsatserna mer och mer utvecklat sig. orge föeter kanske den enda lyckade lösningen af stt bland de moderna samhällena på flera hål) unstäldt försök af en demokrati under den irftliga monarkiens former. I Sverge arbear man visserligen till samma mål, och skall sannolikt, om landet får fortgå i sin fredliga itveckling, förr eller sednare hinna dit, när ;n dag medelklassen, d. v. s. vetenskapernas, handelns och industriens målsman, vinner dep illväxt, att han afgör rådslagen vid våra riksmöten. Till den demokratiska statsformens ippnående arbeta också många krafter och fortgå, oaktadt de icke alltid uppträda omelelbart. Dessa krafter kunna liknas vid vatendropparne, som urbolka hälleberget. Det ir tidsandan, som arbetar på att få bort det murkna, som ännu qvarstår efter fordna tiders eodalism och hierarki, för att af det gamla ndast behålla hvad godt och nyttigt är. Unler dessa sista tjugo åren har demokratien, ikt frökornet i jordens sköte, oupphörligt arvetat i vårt land, Hon framträder mer och nindre öppet ialla våra samhällsförhållanden. don har, understödd af goda och visa koungar, skjutit blommor, som lofva rika framidsfrukter: bandelsoch näringsfrihet, folkkolor, landtbruks-och slöjdskolor, en mer ch mer utvecklad föreningsanda, uppenbaad i ständigt nya och gagnande företag, ett lagstiftningen fortsatt erkännande af Mmönnikovärde och jemlikhet, allt lika många elenenter till upplysning och framgående i denokratisk riktning. Behofvet af en förbättrad ational-representation erhåller med hvarje riksag ett varmare och mera vidsträckt erkän ande; och förslag af olika syftningar of om vi alla veta, blifvit uppställda. än åsvt. ande en radikal omskapaing, än partiella öfergångsmedel. Att här uppräkna dem, liger utom målet för denna uppsats, så mycket ner som vi ännu blott befinna :oss i önskingarnes förgård. Men vi se alla med hopp