Aftonbladet – 13 april 1860, sida 3

Tlämpadt; lemnat ett, om ock obetydligt öfverskott. I Konvojkommissariatet har uti ett underdånigt utlåtande den 2 innevarande månad upplyst att för bekostande bland annat af telegrafliniernas omsättning handelsoch sjöfartsfondens tillgångar komma att under åren 1860—1863 så strängt anlitas, att något bidrag derifrån icke är att under dessa år påräkna till bestridande af telegrafverkets förvaltningskostnader. Under sådana omständigheter synes det vara mer än någonsin nödigt tillse, huruvida de förändringar i telegraftaxan, hvilka man ifrågasätter, kunna anses hota verket med en förminskning i de; inkomster, som af nuvarande taxa skäligen kunna påräknas och hvilka äro för verkets ekonomiska bestånd nödvändiga. tminstone torde, om, som vi hoppas, en nedsåttning i portot skall framdeles kunna ega rum, till en början försök böra göras med ett jemförelsevis mindre belopp, och detta i föreniog med sådana åtgärder, hvilka kunna anses verka till minskning i telegrafinrättningens förvaltningsomkostnader. Endast med ledning at en på denna väg vunnen erfarenhet kan man med någon grad af sannolikhet döma derom, huruvida den sålunda beträdda banan må kunna i en framtid än vidare fullföljas. I en sednare, anonym uppsats — hvilken vi icke skulle hafva vidrört, om icke Aftonbladet ansett lämpligt förse densamma med ett slags förord — hafva en hop anmärkningar blifvit framställda mot användandet af roterande eller s. k. visaretelegrafer. Härom är föga att säga, då insändaren utgått från denåsigten att vi skulle föreslagit införandet af ett belt visaretelegrafnät, hvilket dock iogalunda är förhållandet. Ingen har oss veterligen ifrågasatt annat än att hufvudeller stamliniernå skulle skötas med så kallade Morseapparäter, men att ätskilliga mindre betydande orter lämpligen kunde dermed förbindas genom roterande telegrafer. Vi hafva redan nämnt att sedan omkring 7, år en dylik finnes inrättad i Rathan Telegrafstyrelsen har i dessa dagar föreslagit upprättandet af en annan visaretelegrafstation vid Vistavarf i Norrland. Och vi betvifla ej att, der icke tekniska hinder mötar, äfven andra orter skola i en framtid komma i åtnjutande af.enahanda fömån. Att en omgång vid telegraferingen måste uppkomma då sålunda en skrifvelse skall ifrån en dylik biledning öfverflyttas till hufvudlinien för att å densamma vidare befordrns — det är icke svårt inge. Olägenheten häraf kan dock icke hos oss vara större än hvad den är i andra länder, der dylika bilinier, vanligast i förening med jernvägar, förekomma till ganska stort antal. Som exempel härpå kan anföras, att vid sistl. års utgång funnos i Belgien 42, inom tyska telegrafföreningen 477 och i Frankrike 5312 stationer, hvilka, icke tillhörande det egentliga telegrafnätet, stodo i ungefär samma förbindelse dermed som fallet här är med Rathan samt åtskilliga af våra jernvägstelegrafbyråer. Och på en stor del af dessa stationer har telegraferingen blifvit verkställd med roterande telegrafer. Att åter någon besparing i utgifter fir telegrafverket med deraf beroende större utsigt till portonedsättning kunde vara att påräkna genom dylika visaretelegrafers anbringande i stället för vanliga stätstelegrafstationer, der ett sådant utbyte eljest befunnes lämpligt — det torde få anses ådagalagdt genom det anförda exemplet af stationen i Rathan, som under mindre tid än ett halft år lemnat en nettobehållning af omkring 500 rdr, under det att, enligt sednast afgifna årsberättelse, å 30 bland de s. k. statstelegrafstationerna utgifterna med mer än 100 procent öfverstigit inkomsterna af telegrambefordringen. Hvad beträffar utgiften för de nya trådsträckningar, som med anledning af en dylik förändring kunde på ett och annat ställe ifrågakomma, lider det icke något tvifvel att kostnaden derför skulle blifva snart ersatt derigenom att af en dylik station ett årligt öfverskott vore att påräkna i stället för en förlust af ett eller.annat tusental riksdäler. Nämnda utgift blefve också för det närvarande mindre känbar derigenom ätt sedan några år tillbaka finnes bland telegrafverkets förråder oanvänd jerntråd till en längd af 26 svenska mil utöfver hvad som blifvit å stationerna utdeladt till begagnande vid förefallande liniereparationer. Vi hafva gjort oss det till en grundsats, att icke taga i anspråk allmänhetens uppmärksamhet för bemötandet af personliga hänsyftningar eller att inlåta oss i tvist rörande yttranden, hvilka icke stå i något nödvändigt samband med det ämne, som afhandlas. Om vi från denna regel göra ett undantag i afseende på ett yttrande i den sist omförmälda insända artikeln, sker det derföre att vi anse frågån kunna och böra äfven från en allmännare syppunkt betråktas. Den nämnde insändaren har sagt, att vi framhållit obehörigheten för riksdagsmannen af bondeståndet J. O. Almqvist att, såsom -varande telegraftjensteman, väcka motion rörande en förändring i telegräfportot. . Detta påstående saknar all grund. . Då J. O. Almqvists motion-funnits i sin helhet införd i Aftonbladet för den-3 sistl. Januari, torde det icke anses nödigt att nu meddela något utdrag äf densamma. Det lärer dock af ingen bestridas att deri motionären mot telegrafverkets styrelse framkastat obestyrkta beskyllningar för — bland annat ett despotiskt sätt att tillvägagå mot underlydande samt orättvisa och mannamån vid befordringar inom verket m. m, Detta hr Almqvists uppträdande måste framstå i en något förändrad dager för den, hvilken i motionären ser en person, den der aldrig tillhört telegrafverket. och således icke kunnat ledas af tanken på någon verklig eller inbillad enskild oförrätt eller motgång, i stället för att nu motionären strax före sitt inträde i bondeståndet tjenstgjort såsom e. o. telegrafassistent. Det är derföre vi ansett oss böra anmörka sistnämnda omständighet, hvarom icke finnes någon antydning i motionen. nsändaren Lterömmer hr Almqvists uppträdande, hvilketihan kallar en ärlig opposition,. Vi öfverlemna såt läsaren att, efter tagen kännedom af motionens innehåll, sjelf bedöma huruvida uttrycket är det rätta. Rörande för öfrigt det mer eller mindre lämpliga uti hr Almqvists framställningssätt ämna vi.ingalunda inlåta oss i någon. tvist, helst vi anse ämnet vara för den offentliga diskussionen temligen likgiltigt. För denna kan ensamt vara af någon vigt att få erkänd sanningen deraf, att om någon gäng :en folkrepresentant gifvit skälig anledning till det antagande; vatt vid behandlingen af allmänha ärenden: han låtit bestämma sig af.de orsaker hån enskildt som tjensteman trott sig. ega till personligt missnöje eller belåtenhet med förmän, underlydande vller: kamrater, — han äfven måste anses derigenon: hafvacbetagit sin framställning all den vigt och betydelse, -hvarpå under andra omständigheter densamma kunnat göra anspråk såsom ett yttrande, afgifvet.af ett bland. folkets ombud. R. Rättelser: Uti föregående n:o af dennna artik står på 1 sp. 22 rad. nedifrån hr R., läs: hr BH. äfvenså har uti not. I på några ställen i orden intermediaires, depeches, telegraphes m.fl. slutbokstaf ven s blifvit vid tryckningen utbytt mot z. SSR SES sc korta. tiden, som blef henne fasligt lång. Hon i: räknade timma efter timma, minut efter minut. .s Slutligen hördes hastiga steg i trappan, dörren öppnas, Pauline stiger häftigt upp och — li denförhätlige skolmästaren står framför henne. 1 Bedröfvad återtog hon sin plats, under det I att kennes moder, som var lika bestört som !: