Aftonbladet – 13 april 1860, sida 3

korta. tiden, som blef henne fasligt lång. Hon räknade timma efter timma, minut efter minut. Slutligen hördes hastiga steg i trappan, dörren öppnas, Pauline stiger häftigt upp och — den förhatlige skolmästaren står framför henne. Bedröfvad återtog hon sin plats, under det att: kennes moder, som var lika bestört som hon, men som kunde bättre beherrska sig, utbytte vanliga komplimenter med sin besvärlige gäst. Jag väntade mig icke, sade Demetrius, att finna er ensamma på en sådan högtidsdag. Hvarföre då? Detta är en dag, som hvar och-en tycker om att tillbringa ostörd inom sin. familj. Det är -sannt. Men ijag trodde att er granne, Petter — — —); Vi väntade .honom, stammade Pauline, men han har sannolikt blifvit sjuk. Han, sjuk! Nej, det tror jag visst inte. ;Hvad gör bansdå? Vet ni det? Han bar råkat ut för äfventyr, om: hvilka man talar vidt och bredt inom våra sällskapskretsar. Ni skämtar. Nej, alldeles icke. Till att börja med skall jag säga er, att sista gången: ban ;kom till,staden, så var det för att bedja mig, att så fort som. möjligt skaffa honom en lärare i franska språket. ; Ar det möjligt! utropade Elisabeth, och hvarföre just enlärare i franskan? Och för hvems räkning, om jag får fråga. För honom sjelf, förmodar Jag. Men detta är icke allt; Man berättar underliga saker rörande: bonom. i Hvad då? Man säger att han åter förnyat bekantskapen med en person, hvilket han förr särdeles väl känt. . Det är osannti, utropade Elisabeth, .Det