Aftonbladet – 13 april 1860, sida 3

kalifen. högtidligen anbefallt dem att lemna Honom oantastad. (Insändt:) Ännu några ord om telegrafportot. (Slut fr. gårdagsbl.) Hvad här förut blifvit anfördt, rörande lättheten för korrespondent att sjelf uträkna telegraferingsäfgiften, gäller i sin allmänhet naturligtvis blott för korrespondensen inom landet. Men också är det endast för denna som ett medelporto blifvit infördt. Bland dem, hvilka under den sednare tiden offentligt yttrat sig i detta ämne, är det knappt någon, som bestämdt yrkat på införandet af zonberäkning för taxeringen af den inländska telegramvexlingen, med deraf härflytande 8 olika portosatser för särskildta afstånd. Om också en och annan ifrågabtaällt medelportots utbytande mot två särskilda s. k.rayonporton, torde dock få antagas, att hvad man egentligen afsett med de i detta ärende gjorda framställningarne mindre varit en förändring i sjelfva grunderna för taxeringen är en nedsättning i portobeloppet, hvilket man funnit alltför högt, efter det jemförelsevis lägre pris, som förut verit gällande för en del -telegrafiska meddelanden ihom landet. Hvad beträffar denna sistnämnda omständighet får man icke lemna ur sigte att, äfven utan beräknande af någon ränta å anläggningskapitalet, uppgående till omkring 2,000,000 rår, inkomsterna af telegrambefordringen efter förut gällande taxa under de selnaste åren betydligt understigit utgifterna för verkets underhåll, nemligen år 1857 med 41,000 oh 1858 med 59,000 rdr. En förändring i telegraftaxan äfven ur rent finansiella gränder lärer under sådana omständigheter icke hafva bort ansetts för opåkallad. Men, säger man — och detta är hufvudfrågan — en nedsättning i telegrafportot skall genom den lifligare korrespondens densamma framkallar, verka icke till minskning, men till förökning af telegrafverkets inkomster. Vi hafva förut uttalat vår öfvertygelse derom, att ett billigare porto skulle öka telegrammernas antal, likasom den förmodan att om portonedsättningen inskränkte sig till 50 öre, så att afgiften bestämdes till I rdr 50 öre i stället för nu gällande 2 rår, någon förlust derigenom möjligen icke skulle för telegrafverket uppkomma. Mer än en förmodan är dock detta sednare icke. Och vi våga förutsätta: att enahanda är förhållandet med hr -H:sanfagande, det inkomsten: af ett 75 resp. 120 öres porto skulle befinnas tillräcklig till betäckande af aså. väl utgifter som ränta. och amortering å inrättningens kåapitalkostnad. tminstone:bör, innan någon åtgärd vidtages :på grund af-en dylik uppgift, densamma i någon mån styrkas genom fullständiga och tillförlitliga sanpnolikhetsberäkningar. Sådant har: dock :oss veterligen ännu icke skett. Icke heller är det i sådant afseende nog att visa det enhop stationer, hvilka pu dagligen expeliera några få telegrammer, obehindradt kunde handlägga ända till 120 dylika i dygnet. Om äfven detta påstående vore riktigt, hvilket vi förut sökt bevisa icke är förhållandet, återstår dobtk alltid att ådagalägga sannolikheten deraf att den föreslagna taxan skulle verka till en sådan tillväxt i telegramantalet, som man förespeglat. För vår del tro vi icke att någon rimlig portonedsättning skulle mäkta åstadkomma. en: särdeles liflig. och jemn telegrafkorrespondens på en hop orter sådana som Grisslehamn, Nordmaling, Neder-Kalix, Råneå, Enköping. Köping, Strengnäs, Mariefred, .Grennay, Ulricehamn, Alingsås m. fl., af sbvilka, äfven under den tid dev äldre; för småstäderna förmånligare taxar tillämpades, icke någon! i medeltal hade afsändt mer än 50 betalda telegrammer i månaden, under det antalet Ör de två förstnämnde uppgick endast till 24. Ingen är väl som icke inser fördelarne så väl för den enskilde som för det. allmänna deraf att telegrafportot må kunna fastställas så billigt som mbjligt. Endast är det nödigt tillse att icke derigenom telegrafinrättningen sättes ur tillfälle .att behörigen uppfylla sina förbindelser. Det är bekant, att den brist, som under åren 1857 och 1858 uppkommit i telegrafverkets räkenskaper, TR morgon sin finaste musslinsklädning för att behaga honom så mycket mer. Hon stöd långa stunder vid sitt fönster, lyssnande till det minsta buller ; derefter gick: hon till dörren :och-stundöm :ut, på andra sidan tfrädgårdshäcken. ; Så snart hon hörde några bjelror klinga, så.snart hon på långt båll såg en säda på vägen, kände hon sitt hjerta klappa och Hon .såde-till sig sjelf: Det är han som kommer. -Menslädan passerade : förbi med Hågon okänd resande från annat! båll. Tålamod sade hon likväl ännu; efter dessa långa, ledsamma, väntansfulla dagar. : Han är utan tvifvel. sysselsatt, han ihar, kinkiga affäörer att uträtta, vigtiga pligter att uppfylla. Men i Jul skall han noz icke underlåta att komma. Den glada julfesten firades muntert af alla familjer i byn; Pauline ensam var försänkt i sorg. För att skingra hennes oro; föreslog modren henne jatt försökalupptäcka hvåd som skulle ske i: framtiden genom ett medel, hvilket ofta -begagnas.i de ryska byarna, nemligen genom sroält bly. De smälte till den ändan ett stort stycke af denna metall, läto det rinna uti ett kärl med snö och hopsamlade sedermera sorgfälligt-.de olika bitarna samt -granskade..med mycken uppmärksamhet de figurer, som skuggan af dessa framställde då de Köllos mellan den dunkelt lysande lampan och väggen. Men den ena af dessa bitar visade för deras oroliga ögon eridast formen afett-berg ; den audra grenar af en buske, och ingen enda liknade ryttmästarens Kild. Låt oss väntar, stammade Pauline i det hon drog en djup-suck; han-måtte-välåtmin! stone ikomma och! göravöss! nyårsvisit. . Nyårsdagen vär den unga flickan, ända ifrån tidigt påsmorgonen, smyckad och prydd med det bästa ihon :egde. Sittande vid sitt ESS ÄRE. Id YT CERN: ORG T fet