Aftonbladet – 13 april 1860, sida 3

j vår kalif får tillfälle att göra, den är onekligen af beskaffenhet att kunna öfverraska en kalif; ja, äfven vi, som känna af erfarenbet dessa nutida ställningar och förhållanden, dessa moderna seder och bruk, äfven vi skåda med icke ringa intresse spegelbilden af den oss omgifvande verkligheten. Stycket är, såsom läsaren finner, förnämligast och nästan uteslutande en politisk satir, och bland sådana torde få kunna uppvisas som öfverträffa densamma vare sig i qvickhet eller skärpa. Vid lokaliseringen ha blifvit inlagda åtskilliga ganska pikanta hämydningar på härvarande förhållanden. Vid en och annan episod, som bibehållits i sin ursprungliga form, måste man likväl, för att sentera anspelningarne, erinra sig de specifikt danska förhållanden, på hvilka författaren hbänsyftat. Talet t. ex. om den asiatiska nödvändighet för hvilken kalifen låter alla betänkligheter fara, har naturligtvis afseende på det flitiga vädjande till den europeiska nödvändigheten, som fått tjena till ursäkt för så många den danska styrelsens vacklande och hållningslösa mått och steg i afseende på det landets utländska politik; den judiske journalisten Rafael har, såsom de flesta torde veta, i KöpenHamn en urbild i verkligheten o. s. v. Stycket har blifvit på södra teatern uppsatt med mycken omsorg, särdeles hvad vidkommer de orientaliska kostymerna. Bland de spelande förtjenar otvifvelaktigt hr Thegerström nämnag i främsta rummet för sitt förtjenstfulla utförande af storvizirens ingalunda lätta roll. Ar Paul, såsom kalifen, borde inlägga något mer af orientalisk högtidlighet och furstevärdighet uti sin hållning, hvilket synes kunna ske utan att åskådaren behöfver lemnas i okunnighet om den höge potentatens inskränktbet och okunnighet. Måhända borde äfven något af det grunddrag i kalifens karakter, som klart framträder i den scen, der han erfar huru det verkligen hänger tillsammans med hans egen vishet, något litet framskymta äfven i det föregående, och bilden följaktligen alltigenom blifva något mindre burlesk än br Paul syntes benägen att göra den. Det kan på det hela betviflas huruvida denne skådespelare var den lämpligaste att återgifva ifrågavarande roll. Hr Nyfors hade ett särdeles lyckligt ögonblick i den stumma scenen i sista akten, då han, döljande sitt förehafvande för den från sin långfärd äterkomne kalifen, löser handbojorna af denisraelit, som lånat kalifen den magiska ringen, och hvilken blifvit af stordigmtärerna fängslad, oaktadt kalifen. högtidligen anbefallt dem att lemna Honom oantastad.