Aftonbladet – 12 april 1860, sida 3

7 ST ole ed kat? erg Fb Nyt -tåndet med stor öfvervigt. (Insändt.) Ännn några ord om telegrafportot. Uti en af Aftonbladet för den 28 sistl. Februari meddelad artikel, undertecknad L. J. H., har blif: vit föreslaget att, i sammanhang med en betydlig uedsättning i telegrafportot, måtte stadgas att telegram, för hvilket erlägges dubbel afgift, skall vid befordran ega företrädesrätt framför alla andra, rörut till samma station ingifna skrifvelser. Afsigten med en dylik föreskrift skulle, såsom lätt inses, vara att åt den vigtigare affärskorrespondensen -bereda en säkerhet att icke i afseende på befordran behöfva stå tillbaka för en hop mindre angelägna telegrammer, hvilka man förmodat komma att genom prisnedsättningen betydligt tillväxa i antal. Om också mot ett sådant stadgande kan anmärkas, att sålunda just den korrespondens, för hvilken telegrafinrättningen är mest nödvändig och för hvilken densamma väl också får antagas i främsta rummet vara afsedd; skulle löpa fara att mest fördyras, så må man å andra sidan icke förneka, att sannolikt i de flesta fall, då fråga är om en vigtig och brådskande affär, korrespondenten gerna skulle underkasta sig äfven en dylik högre afgifts erläggande för vissheten derom att hans telegram blefve så skyndsamt som möjligt fortskaffadt.. Då dessutom härigenom, frånsedt det belopp, hvartill portot i allmänbet komme att bestämmas, en väl behöflig tillökning i inkomst för telegrafkassan kunde vara att påräkna, tro vi att hvarken i den större affärskorrespondensens eller telegrafverkets intresse vore mycket att invända mot förslaget, derest endast säkra kontroller mot missbruk i tillämpningen af detta stadgande kunde erhållas. Men just häruti ligger svårigheten. Hr H. har också icke förbisett behofvet af några säkerhetsmått i sådant afseende, men ansett tillfyllestgörande, om på hvarje telegram, som erlagt dubbel betalning, underrättelse derom skulle medfölja afsändandet och anteckning ske både i afgående och ankommande stationers journal, hvarförutan kontroll kunde utöfvas både af afsändaren och emottagaren. Det lider dock intet tvifvel, att i de flesta fall äfven dessa kontroller skulle blifva otillräckliga, om en telegraftjensteman önskade att till sin egen vinning begagna sig af rättigheten att för en snabbare befordran af afsändaren fordra dubbelt porto., Väl skulle sannolikt upptäckt icke uteblifva, om ett så: lunda dyrare betaldt telegram icke komme adressaten tillhanda så snart som skäligen kunde påräknas, men deremot tro vi det blifva ofantligt mycket svårare att bindra en telegraftjensteman, hvilken kunde önska begå ett underslef, ifrån att, då till befordran inlemnas ett telegram, som genast kan fortskaffas, för dess snara fortskaffande äska det förhöjda portot, under föregifvande att linierna voro af annan korrespondens upptagna. Riktigheten af en sådan uppgift kan aldrig af korrespondenten konwrolleras. Men, säger man, anteckning om det uppburna portots belopp skall göras i journalerna. Visserligen. Men hvarken telegrafreglementet eller den i alla länder äfven från allmänhetens sida uttalade fordran, att såväl korrespondenternas namn som tele: grammernas innehåll skola hemlighållas, medgifva telegraminlemnaren någon rättighet att om dessa journaler taga kännedom. Han kan säledes icke utöfva någon slags tillsyn deröfver, huruvida i journaten införes samma portobelopp, som blifvit af honom erlagdt, eller icke. : Härmed nekas icke att en korrespondent, hvilken med någon kännedom om hithörande omständigheter bestämdt önskar förvissa sig derom att något under slef icke blifvit begånget, äfven kan efteråt utöfva en kontroll i detta afseende. Det kan ske derigenom stt han tager qvitto å de erlagda afgifterna samt, sedan qvartalsredovisningen för den ifrågavarande stationen inkommit till telegrafstyrelsen, der gör sig nderrättad rörande det bokförda portots öfverens: stämmelse med det af honom erlagda, eller öckså på det sätt, att i telegrammet intages en anmälan derom att dubbelafgift blifvit för detsamma erlagd — ett tillkännagifvande, hvilket dock komme att ytter ligare inkräkta på det förut knappa ordantalet. Dessa äro dock begge åtgärder, hvilka sannolikt endast undantagsvis komme att vidtagas. Det är ;ckså derföre man, med oinskränkt tillit till nuva-ände telegraftjenstemäns samvetsgrannhet, icke inat kan än såsom olämpligt anse ett stadgande, hvilket utan någon tvingande nödvändighet skullt utsätta nära 200 tjenstemän dels för daglig frestelse att af egennytta begå en olaglighet, dels mången gång för en ogrundad misstanke från allmänheten: sida att hafva gjort sig skyldiga till någonting dy likt. Och äfven i andra hänseenden är åtskilligt ati mot förslaget erinra. Om äfven -obetingadt medgifves att, då en stor och vigtig affär är under upp: zörande, fästes mindre afseende på en förhöjning ji portot af en eller par riksdaler, så synes det oss dock knappt fullt riktigt att begagna sig af denn: mständighet till förfång för den öfriga telegrafkorrespondensen, hvilken äfven kan kräfva myc ken skyndsamhet, ehuru dubbelt porto icke blifvit erlagdt derför. Det kan icke vara egnadt att hor l.n stora allmänheten ingifva fullt förtroende til :elegrambefordringens jemna gång, om en person hrilken å telegrafstationen erhållit den uppgift ut hans telegram är det andra eller tredje i ordningen af dit inlemnade, och som derifrån af: lägsnat sig med den säkra tillförsigt, att följaktligen hans skrifvelse skall blifva ganska snårt expedierad, löper fara att se densamma eftersatt för flera sednar: å samma station inlemnade telegrammer. Mången gång kan ett sådant dröjsmål vara af mindre betydenhet. Andra tillfällen gifvas dock, vid kursers stigande och fallande, bastiga vexlingar i varupris m. m., då ett dylikt eftersättande kan komma att stå korrespondenten ganska dyrt. Äfven enligt nu gäl lande författningar är visserligen företrädesrätt i befordringsväg tillerkänd vissa telegrammer. Men dessa utgöra ett litet fåtal och, framför allt, röra icke enskildas affärer. Det är också derföre man redan för längre tid tillbaka i utlandet temligen allmänt blifvit ense) om olämpligheten af den föreslägna författningen. — Ty saken är hvarken ny eller oförsökt. Ett likartadt stadgande infördes i det sardinska telegrafrcglementet af den 14 April 1856 1) och fortfor att vara gällande till dess efter kongressen i Bern den 1 Sept. 1858 samma reglemente omarbetades till öfverensstämmelse med den s8. k. Brässelkonventionen, hvilken föreskrifver att telegram skola befordras i den ordning de å afgångsstationen ingifvas, med undantag endast för statstelegrammer och tjenstetelegrammer af den beskaffenhet att deras befordran ej kan uppskjutas. I sammanhang med förenämnda förslag har hr R. anmärkt att, om också det nya telegramtaxeringssättet afsåge att företrädesvis gynna den större affärskorrespondensen, likvisst återstode en.hop meddelanden, äfven af vigt för affärslifvet, förfrågningar och uppgifter om priser m. m., hvilka svårligen buro ett så högt porto, som det nuvarande. Härom gäller visserligen i främsta rummet att, såvida icke särskildt årligt anslag anvisas för telegrafinrättningens under-—— -—-— 1) La transmission des dpåches aura lien suivant Yordre de leur pråsentation par les: expediteurs, ou de leur arrivåe aux stations intermådiairez ou de destination, en observant les rågles de pråference ci-apres: ; A,. Döpeåches VEtat, B. Depeches de service des telögraphez, ÖR SR HE — V fn