Aftonbladet – 12 april 1860, sida 3

håll, priset å telegrambefordringen. måste. bestiminas efter utgifterna för verkets förvaltning, utan afseende derpå om sålunda telegrafinrättningen skulle hindras från att utsträcka sin verksamhet så långt som i andra afseenden vore önskligt. Dock må: det tillåtas oss uttala den förmodan -att,:äfven oberoende af alla portonedsättningar — så önskliga dessa eljest måste anses — nämnde olägenheter efterhand skola i någon mån minskas derigenom att; här som annorstädes, erfarenheten mer och mer skall leda till association för bekostande af en hop: telegrafunderrättelser, hvilka kunna vara af nytta för ett :stort antal trafikerande, utan att dock för den enskilde vara af sådan vigt att han ensam vill vidkännas utgifterna derför. Sålunda ser man i utlandet bilda sig föreningar, som på vissa tider erhålla telegrafiska uppgifter om kursnoteringar på olika. orter, varupris, sjöfartsunderrättelser m: m., hvilka genast anslås åbörser el ler andra offentliga samlingsställen. Stockholms börs har sedan 23 år tillbaka på samma sätt betalt en viss årlig afgift, 1500 riksdaler, för meddelande genom optiska telegrafen af sjöfartsunderrättelser från hufvudstadens skärgård. Vi ha hört omtalas ett bolag, som under sednaste italienska: krig. bildade sig i en af våra landsortsstäder för att vissa dagar i månaden :pr telegraf erhålla underrättelser från krigsteatern, och om vi ej misstaga oss, förena sig nägra af våra största tidningar om gemensamma tetegrafiska notiser. Om äfven en stor del af de telegrafunderrättelser, affärsmannen behöfver, äro sådana att ban rörande deras innehåll önskar den strängaste förtegenhet, äro dock många andra, hvilka gerna kunna. blifva fleras villhörighet. Vi tro också här i Stoekholm just nu råga vara å bane om anskaffande för börsens räkoing pr telegraf af vissa periodiska underrättelser rörande sjöfarten å olika inrikes orter. Det är ett rörslag, som säkert skulle. lända till fördel icke mindre för telegrafverket. än för handeln och industrien, och sannolikt skall banan, en gång bruten, snart komma att äfven i flera riktningar beträdas. För dylika till handelsföreningar ställda telegrafiska meddelanden är också utan tvifvel en företrädesrätt vid befordran framför öfriga privattelegrammer både lämptig och billig. Och en sådan är dem jemväl tillförsäkrad genom nu gällande telegrafreglemente (4 33 mom. 2), ehuru utan förhöjning i portot. I utlandet har man till och med ansett. sig böra vcvilja någon portomoderation för dylika telegrammer, då desamma på. vissa. bestämda. tider afsändas, och subskription å dessa eger rum, vanligen för månad. Sålunda fortskaffas i Schweiz, enligt en säårskildt härom utfärdad författning 2), alla ifrågavarande slags telegrammer till ett pris, som med 28 procent understiger det vanliga portot. Ingenstädes är emellertid en sådan afgiftsnedsättning medgifven för annan än den inländska telegramvexlingen.4 Herr H. anmärker, att fördelarne af en likformig telegraferingsafgift icke äro desamma som af. ett medelporto för postbefordringen. Det är lätt att inse och har redan förut blifvit medgifvet. Denna omständighet hindrar dock icke att äfven för telegramvexlingen fördelarne af-ett dylikt stadgande kunna vara ganska stora, Vi skola icke uppehålla läsaren med. hvad redan förut. en. gång. blifvit. i denna väg anfördt. Endast några ord rörande sjelfva inlemnandet af telegrammerna! Herr H. och äfven andra, hvilka yttrat sig i samma syftning, hafva fästat myeken vigt dervid att; enligt gällande föreskrifter, telegrammerna skolainlemnas direkte på afgångsstationen (Tel. R. 185) 3). Man har nu och då velat tolka detta stadgande så som innebure det ett åliggande för korrespondenten att sjelf eller åtminstone genom något slags lagligt ombud aflemna skrifvelsen, och man har tillagt att denna personliga inställelse vore så mycket mera af behofyvet. påkallad som ordberäkningen skall å telegrafstationen kontrolleras samt portot derefter bestämmas. Men — säger man — hvad är då i sjelfva verket vinsten af att förut veta, hvad afgiften utgör för enkelt telegram, om jag dock är tvungen inställa mig med min skrifvelse å telegrafstationen och först sedan ordantalet der blifvit utrönt, jag: erhållit visshet derom, huruvida enkelt eller förhöjdt porto skall erläggas? ossönekd oc Härvid bör märkas, dels att det ifrågavarande stadgandet i 18 telegrafreglementet, rätt tolkadt, icke rimligtvis kan anses innebära någon förpligtelse för korrespondenten att sjelf inställa sig på telegrafstationen för aflemnande af sitt telegram, dels. oal att redan längesedan och nästan allestädes utbild: sig den praxis, att skrifvelser, som skola med telegraf befordras, insändas till afgångsstationen med bud, hvilka någon gång icke ens äro skrifkunniga. Väl kan derigenom inträffa att, om ett eller annat ord befinnes oläsligt, budet någon gång måste återvända för att få detsamma omskrifvet, eller att äfven stationstjenstemannen finner sig böra, på grund af 1 Tel. R., fordra att afsändaren styrker sin identitet, hvilket åter kan göra det för korrespondenten nödigt att sjelf inställa sig å telegrafstationen. Sådana händelser måste dock betraktas som undantagsfall, och särskildt är af telegrafstyrelsen föreskrifvet, det rättigheten att fordra identitetsintyg, alltid bör med mycken urskilning och varsamhet samt aldrig utan fallgiltig anledning begagnass. Vi tro också att på de flesta stationer den knappt en gång om året vunnit tillämpning och sannolikt aldrig annat än då pr telegraf gifvits vigtiga ordres, såsom om häktning, större penningeutbetalningar m. m. Hvad åter beträffar beräkningen af ordantalet i telegrammer, så lärer det väl Ne nog behöfva anmärkas, att för de flesta korrespondenter det icke rimligtvis kan ligga någon stor svårighet uti att, lika säkert som telegraftjenstemannen, utröna huruvida en skrifvelse innehåller flera eller färre än 20 ord — det fastställda högsta antalet för enkelt telegram. Mera invecklad var visserligen telegramtaxeringen, så änge icke allenast olika porto skulle till olika orter appbäras, utan äfven vissa anmärkningar rörande kollationering, mottagningsoch identitetsbevis m. m., icke borde ingå i beräkningen af det ordantal, för hvilket porto skulle uppbäras. Sedan emellertid Brässelkonventionen och det derpå grundade nya svenska :elegrafreglementet i dessa afseenden infört en reda och en enkelhet, hvilka gjort taxeringen af inländska telegrammer till en jemförelsevis mycket lätt sak, ir det också ingenting som hindrar korrespondenten stt sjelf med säkerhet uträkna portot för ett telesram, som han önskar afsända, endast dervid iakttaes att de sällan förekommande ord, som kunna iniehålla mer än sju stafvelser, räknas såsom två ord. Man skall måhända invända, att förbudet i 8 telezrafreglementet mot ovanliga ordsammansättningare atteligen kan leda till ett-telegrams tillbakavisande :I:er förändrad taxering deraf. Och visserligen kan 1ågonting sådant blifva följden om, grundande sig :nsamt på föreskriften om de sju stafvelsernas antal hvarje ord, korrespondenten begagnar sig af ordsildningar sådana som de i ett och annat telögram förekomna ;rumåteranskaffningsönskan,streveckohemvistande, stacksägelsemångfalder m. fl. Det är dock cke antagligt, att genom bildande af dylika ordställasingar en korrespondent skall vilja utsätta sig för möjligheten att en till telegrafstationen insänd skrifelse der förblefve qvarliggande oexpedierad. Men att icke någon fara är att i verkligen tvetydiga fall en ordsammansättning skall blifva såsom ovanlig ansedd och derigenom möjligen leda till förändrad taxe