Aftonbladet – 12 april 1860, sida 3

vändande afkdess bostätlenoch indelta räntor m. m. Det hade väl yttrats att. man. borde söka något annat sätt att vinna detta, än det af reservanterna föreslagna, som träffar enskilda; men i allmänhet har man antagit, att det ej finnes mer än två vägar för rikets ständer att kunna utöfva någon kraftigare inverkan på. regeringen att uppfylla ständernas önskningar i de fall, der den icke fann det öfverensstämma med egen böjelse. Den ena är den s.k. konstitutionsutskottsvägen; och värdet deraf hade väl erfarenheten visat under hela den tid vårt närvarande statsskick räckt, då icke ens någon enda gång en anmälan, enligt 107 S, kunnat genomdrifvas hos riksstånden. Den andra är den s. k. statsutskottsvägen, och ehuru vederbörande äfven föga torde bry sig om äfventyret deraf, emedan de i de flesta fall kunna förlita sig på utgången i förstärkta statsutskottet, så lär dock ingen annan utväg återstå, än att försöka denna väg och, i fall försöket första gången ej hjelper, förnya detsamma. Det vore onekligen ömmande att de enskilda militärembetsmännen skola lida något häraf; men om det blott blefve. kändt, att icke någon småaktig hushållsanda, atan ett skäl af politisk vigt låg till grund för beslutet, så förmodade talarne å denna sidan att enhvar skulle inse rättmätigheten deraf. Detta skäl gjorde sig ock gällande hos -tåndet med stor öfvervigt.