Aftonbladet – 11 april 1860, sida 2

Vid inträdet i slottet mötte Petter, helt stolt öfver den vördnadsfulla uppmärksamhet gsörh den hederlige Feodor visat honom, en betjent, hvilken underrättade honom om att grefvinnan väntade honom uti sin lilla våning. Deniha lilla våning, belägen uti en af palatsets flyglar, bestod af flera, afsides liggande, med utsökt smak möblerade rum. Uti en stor maärmorspisel språkade ef munter björkvedsbrasa, och midt emot denna spisel, vid ett litet arbetsbörd; satt Nathalia med en-bok i banden. Jaså, ni är härl utropade ryttmästaren. Ja, jag tycker om denna tysta tillflyktsort, som förr endast var ett kallt skräprum. Se huru vackert det nu är, sedan det blifvit försedt med tapeter och med alla dessa små byster och taflor. Det är tillräckligt att känna er för att icke tvifla på alla de underverk ni kan åstadkommap, sade ryttmästaren med en bugning. Men det är icke jag, som verkställt derma förvandling, det är min man, Och, så e:et, hans tyckte ändå icke om denna bostad: Kanhända han ansåg att detta slott låg för långt bort ifrån Petersburg. Kanske också att man vid hans ålder icke kan besluta sig för att göra så långa och besvärliga resor, eller måhända fann han ej något behag uti att lefva så bär i ensamhet. Hur gammal var han då? sÖkver sextio år. . Är det möjligt? Ja, nära sjuttio. Och huru kunde ni besluta er till att gifta er med en så gammal man ? Jag fann mig lycklig tillsammans med honom. Han var god, bildad och hyste ömhet för mig. Hvad kan man önska mera uti ett äktenskap? Och ni, min granne Hvarföre har ni icke gift er?