Aftonbladet – 11 april 1860, sida 2

Om de förestående ändringarne i bränvinslagstiftningen. Då vi förnummit, såväl hör som från landsorten, att man af de spridda meddelandena rörande detta ärendes behandling hos ständerna icke vunnit någon fullständig kännedom om de fattade besluten, och di ämnet är af vigt för en stor mängd personer, så lemnas här nedan er kort öfversigt af bränvinsfrågans närvarande ställning. Bränvinsbränningen har hittills och ifrån år 1855 bedrifvits dels såsom fabriksnäring vid större brännerier öch dels såsom jordbruksbinäring 1 mindre brännerier. Ingendera har haft: rätt att bränna under längre tid af året än från den 15 Okt. till deh 15 Dec, tilldess att Kongl. Maj:t för de tvenne sednaste brännidgsåren tillät de större brännerierna att bränna antingen under nämnde tid eller under 2 månader af tiden mellan den 15 Januari och den 15 April. Vid de större brännerierna voro koöntrollörer anställda, och tillverkningen beskattades efter uppmätta belöppet, Vid de mindre brännerierna höllos inga koöntröllörer, och skatten erlådes efter den antagna beräkningsgrunden, att tillverkningen med enkel wo pr dygn skulle motsvara dubbla pannerymden. Skatten var för begge slagen af brännerier lika; nemligen 60 öre. Vid större bränneri fick ej tillverkas mer. än 1000 och ej mindre än 300 kannor per dygn; vid de mindre brännerierna var största tillåtna pannerymden 20 kannor och minsta 12 kannor, motsvärande, med afdrag af kokrum, efter den antagna beräkningsgrunden, 36 till Bret NERE Nta Br Re SE tet