Aftonbladet – 10 april 1860, sida 3

möniskt sällskap på att dyka upp. Hr Norman; en af musikaliska akademiens lärare, har satt sig i spetsen för ett sällskap, som ej allenast skall utföra orkestersaker, men äfven vokalmusik. A:t regert våra dilettanter, dertill fordras, som det påstås, ej allenast energi, men ett engla-tålamod. Qui vivra verra, huru länge detta musikaliska sällskap, hvilket jag önskar all frarhgång, kan hållas tillsamman. Du har väl i Aftonbladet sett att br Franz Berwald, efter mitt sista bref, insändt en slags replik. Jag har ej ansett löna mödan att förr besvara den, och skulle ej heller ens nu göra det, hade ej hr B. förvrängt mina ord rörande Christina Nilssons soir6, på ett sätt, som skalle jag klandrat den unga flickan för att hon ieke sjöng i takt, då jag likväl helt tydligen yttrade, att det var hr B. sjelf, som i sitt akompanjemang ådagalade lika mycken täkflöshet som i valet af sångnumrorna: arier ur Figaro och Rob:rt. Hr B. underrättar i sin replik, att ban en gång anfört orkestern i Wien, Salzburg c., hvilket visserligen är möjligt; men en skilnad är ju alltid emellan att få anföra och att kunna anföra, och sade sig också hr B: hafva anfört sjelfva den store Mumbo-Gumbo-Gongongs hofkapell, så kan jag med -bästa vilja ej fr ngå mitt, af den vid soirån närvarande publiken helt säkert delade omdöme, att hans akompanjemang var utan takt. Hr B. har anledning af meranämnde soir6 i hufvudstadens öfriga tidningar fått röna en ganska: sträng kritik, så att det på det högsta förvånar mig att han kunnat fästa sig vid mitt milda, utan all partiskbet uttalade omdöme: Emellertid har br B., genom detta sitt uppträdande oeh genom sitt sätt alt förskansa sig bakom den unga debutanten, ådagalagt en ännu högre grad af taktlöshet. Torquato. SPE SR LA SEN