sUppå en bädd, der timjan, står 1 flor Och nickande. viol bland liljor gror, Der kaprifolierna sitt svala loft Slå upp bland rosorg och jasminers doft. Klarare skina daggdropparne i gräset, ljufvare dofta blommorna der de framgå: Gmllvifvor äro hennes tärnor I guldrock, stänkt med :purpurstjernor, Och hvarje, stänk är en rubin Som; doftar som ett ljufligt vin. Och som deras. omgifning, döftande, ren och blomstrande; så är deras föda det lättaste och finaste som jorden alstrar: med aprikoser och krusbär, med: mullbär, fikon, purpurdrufvor öch honung undfägnar Titania sin långörade vän. Allt som är täckt, prydligt och fint, är dem kärt och begärligt: den brokiga fjäril vingen är deras solfjäder, :biets , vaxiga ben deras facklaysom tändes vid lyktmaskenssken, och ett hötskal är dem en välkommen tillflyktsort.: Och liksom månljuset skönare strålar, blommorna; ljufligare dofta der de uppenbara sig i frid och kärlek, så bliriockså deras fiendskap, deras strid ett tecken till det skönas undergång. : Det är Oberonsoch -Titanias strid som förvirrat ordningen mellan årstiderna, som förintat sommarens glädje och höstens hopp: Torat stallet står på de fördränkta ängar, Och kråkor hacka på den sjuka hjorden. Af gyttja kågelbanan uppfylld är; De sköna labyrinter i det gröna Ej kunna skönjas mer; der finns ej väg. — — — Vår, sommar, bördig höst Och bister Vinter bytit drägter om Och häpen verld ej känner åtskils mer På deras frukt den ena från den andra. Och hela detta ytigel utaf plågor Är frukten utaf vår oenighet; Vi aflat dem och födt dem fram till verlden.s Så anklagar Titania sin makes Och: orsa kenstill denna förderfliga strid, den enda störande lidelse i: denna verld af oskyldigalekar och retat; af skönhetens luftiga ande omsusade njutningar, är svartsjukan. dcke. den: sanna, varma kärlekens. demoniskaförvandling uti glödande -hat, utan. en ytlig, om-man: så vill, barnslig tvist. om dei helt och hållet oskyldiga ensamma besittningen: af det sköna. De är icke en älskare som-Oberon vill frånrycka; sin gemål, utan, betecknande nog, en liten byting, en docka, med. hvilken :Titania drifver sin nyckfulla dek. .Sågår. också denna strid icke utöfver gränsen för det uppfriskande skämtet. Titania träffas uti sin skönhetskänsla, icke i -hjertat, och hon. korsar blott en estetisk nyck, icke en allvarsam passion hos sin gemål. Den bildsköne gossens.afundsjuka herrskarinna måste förälska sig uti den åsnehöfdade Botten; så snart! detta är skett; är dst slut med hennes egenvilliga nyck, och hennes lösande utur förtrollningen återför henne med förnyad kärlek uti makens armar. Af mycken vigt för uppfattningen-af denna poetiska verld, är dock isynnerhet sättet för dess dubbelverkan. Jag menar. elfvornas förhållande till Cupido, alla hjertans. betvingare; och på samma gång den häfstång, genom-hvilken den luftiga andeverlden ingriper uti menniskornas diktan och traktan. Ty det: är just genom Cupidos, herrskaren öfver den nyckfulla, like obeständiga som hett uppflammande kärleken, bistånd, som Oberon, drömmarnes: gudy vinner sina största. segrar. Djupt invigd i bans hemligheter, hvilka till. och med äro dolda för de öfriga elfvornas ögon, ärshan vittne till sin allierades mest. förvägna och följdrika vågstycken. Jeg . häntyder här på den beröimda scenen: mellan Oberea och Puck, uti hvilken -elfkungen utkastar planen till sin hämd, och uti hvilken-dängre ned förekomma orden: På samma gång såg jag — hvad du ej kunde — Cupido flyga uti fullt gevär Emellan jorden och den kalla månen, Skarpt måttande uppå en skön Vestal, Som tronåde i vesterns —— ett. etc. Efter hvad som :redan är kändt, har Shakespeare här tagit tillfället i akt, ått skänka sin jungfröliga drottning em af de finaste hyllningar, som någonsin en skald haft att. tacka för den furstliga ynnesten. Det strax förut förekommande uttrycket om hafsfrun på delfinens rygg, för hvars sång yra stjernor tumlade ur banan, är en otvetydig påminnelse om de präktiga fester, med hvilka grefve Leioester år 1575 på sitt slott Kenilworth friade till Elisabeths gunst, och hända hand. sHon spelade nemligen e. hh vudroll. vid drottningens e.nottagande. Skalden förherrligar nu den jungfruliga drottningens triumf, då hon högre aktade sina pligter mot sitt land -än sinnenas njutning och kanske hjertats röst. Men ännu en annan, pikantare anspelning se kommentatorerna med full rätt uti just detta ställe. Ty detär mycket möjligt, att både Shakespeare och de oinvigde bland åskådarne med den mjölkhvita blörsman i vestern menade grefvinnan Lettiee af Essex, den djerfve gunstlingens hemliga älskarinnas Det af Walter Scott utihans roman Kenilworth utvecklade förhållandet tog för öfrigt ett tragiskt slut; hvilket likväl icke hör: hit; — och vi vilja hellre bemöta en invähdning, som säkert från motsatta sidan kommer att göras: .emot vår uppfattning af elfvornas rike, såsom :den -poetiska motbilden till aristokratiskt, af skönhetssinne och nyck beherrskadt njutningslif. (Forts.) — RETT : (Insändt). Med anledning af det sätt, på hvilket oratoriet Skapelsen förliden Låogfredag uppfördes i hr De la Tanis sSalnana tampr sjö ihsändaran frihöten at fram.