Aftonbladet – 10 april 1860, sida 3

der föranstalta. Jag var inöd ibland de lycklige som fingo taga i ögonsigte garderöbet, föråder, maskinerier, gas och blixt, åskor och regn m, m., och allt detta emellan, öfver och under kulissetna; hvilket för mig var af stort intresse. När teaterns direktör, som sjelf hade den artigheten att följa representanterna, uppgaf inköpspriset på en rustning vara 400 rdr, utropade en bland bondeståndets ledamöter: Det var f-n till misshushållningI Vid betraktande af några lappade kostymer yttrade sig samme representant: Jag ser nu att anslaget väl behöfs för att hjelpa upp dessa gamla trasorl Hvad den sceniska uppvisningen beträffar, så vorö visst mycket derom att säga; men jag inskränker mig likväl för denna gång att omtala, det åtskilliga elever ådagalade ganska vackra anlag. Bland sångeleverna anslog mest en nyss engagerad ung tyska, mamsell Gerlach, slägting till den skicklige violinspelaren Meijer, hvilken hon också har att tacka för sin första musikaliska utbildning och på hvilkens konserter hon med bifall låtit höra sig. M:ll G. eger en omfångsrik, vacker och; frisk sopranröst, och mycken lätthet för koloraturen. Hon anslog höga ciss med en förvånande lätthet och styrka, och tillvann sig för öfrig för sitt snälla utförande af en aria af Nicolai mycket bifall. En m:ll Bundsen har en vacker, djup och fyllig altröst, hvilken, en gång väl utbildad, bör blifva den kongl. operan: till. stor nytta. Mest gjorde sig dock märkbara framstegen hos de dramatiska eleverne. Det förr i deklamationen så märkbara maneret tyckes läraren ha bemödat sig att bortarbeta, och fortgår det så, som under dessa sednaste trenune år, så skola vi väl slutligen cn gång få höra okrystadt och utan uppstyltadt pathos det fosterländska språket uttalas på vår svenska scen. I vår kära hufvudstad båller åter ett har