Aftonbladet – 10 april 1860, sida 2

—Detta något tvungna samtal afbröts af Conrad, som kom för att högtidligt förkunna att middagen var serverad. Tobias åt sin soppa utan att yttra ett ord. När han märkte kopparkastrullen, med den rykande ragun uti, kastade han en tacksam blick på ryttmästaren och njöt under fortfarande tystnad af Prokops mästerverk; men då den mycket omtalade ?la coquille å la financiere? framkom, utropade han, vändande sig till ryttmästaren: Ahnfäktal Huru länge är det sedan ni började föra ett så här storståtligt lefnadssätt? Jag måste uppriktigt tillstå för er, att jag räknade på att få bjuda grefvinnan på frukost, svarade Petter. Ack! Ni känner icke dessa förnäma damer. De taga ert hus i besittning, liksom om de vore -på en källare, kasta. betalningen på bordet, och säga sedan icke så mycket som tack en gång. Den här var likväl särdeles artig. Hvad för en artighet har hon då bevisat er? Den att hedra ert hus med sin närvaro? Men besinnar ni då icke att, om hon ej haft den lyckan att träffa på ert gästfria hus, hon skulle hafva varit tvungen att tillbringa natten uti skogen eller i någon eländig bondkoja ? : Hvarföre säger ni mig detta, Tobias? För att ni icke skall göra er några dåraktiga föreställningar och icke vara nog oförnuftig att fortfarande tänka på denna ståtliga dam, som redan helt och hållet glömt er. Ni har orätt, sade ryttmästaren, som fann sig sårad af borgmästarens ord, ty inom sig sjelf erkäride han att dessa anmärkningar voro väl grundade, men han kunde icke öfvervinna den häftiga böjelse, som drog honom till Nathalia. 2 Middagsmåltiden slutade lika dystert som