Aftonbladet – 10 april 1860, sida 2

sätt äfven å andra områden. I en dekibererande församling, i ett riksstånd till exempel, ifrågasättes församlingens behörighet att i en förekommande fråga anställa omröstning. . Men församlingen förklarar sig icke vara antingen kompetent eller inkompetent. utan det heter helt enkelt, att församlingen väl är kompetent att afslå rslaget, men icke, att bitalla detsamma. Det är sannt, att, då församlingen skrider till voteritig, beslutet kan råka blifva bifall lika väl som afslag, och att det icke är sundt förnuft uti att anställa ofnröstring mellan afslag och bifall då beslutet icke får blifva annat än afslag; men det blir deras affär, som uppfunnit dem der nya teorien, och vi bedja läsaren benäget ibågkommay att vi icke göra anspråk. på nås gon delaktighet i äran af denna. uppfinning. Och lika litet gönt vi kunna fatta den 1ogik, som kan etablera en sådan lära, lika Nitet förstå vi huru det hänger tillsammans med. deras begrepp om konstitutionalitet, hvilka anse: hela procedyren vid ett ärendes behandling bero på ett beslut, som dock icke lagligen och konstitionelt kan vara fattadt, förr än ären— det blifvit i laga ordning föredraget. Antagligen erhåller norska Storthinget del af hvad som i denna sak i norska statsrådet sig tilldragit, och måhända torde konungens uppfattning äf det formella af sakengenom denna redogörelse blifva klar äfven för dem, som icke nu låtsa sig förstå konungens dock tydligt nog talande handling.