Aftonbladet – 5 april 1860, sida 2

Vetenskapsakademiens högtidsdag den 31 Mars. 7 (Slut fr. gårdagsbl.) Professor N. J. Andersson. Bland vigtigare arbeten inom den systematiska botanikep, som sednast utkommit, förtjenar Baillons Etudes gånÅrales. des Euphorbiacees synnerlig uppmärksamhet, dels såsom utgörande en revision af en af växtrikets svårbestämdaste grupper och slägten, och dels emedan denna monografi i viss. mån kan: sägas karakterisera den nyare riktningen inom denna del af vetenskapen. Författaren har nemligen, begagnande de. rikaste materialier så af äldre originalexemplar som af nyaste samlingar, med stor kritik granskat alla hithörande arter, illustrerat dem med förträffliga afbildningar, samt vid tydningen af de väsentligaste organerna hufvudsakligen fästat sig vid deras utveckling och ej betraktat dem blott i ett stadium, hvarföre hans arbete, så rikt på nya upptäckter och åsigter, med skäl kan sägas tillböra de förträffligaste vi af detta slag ega. Ett stort antal växter äro derjemte beskrifna af flerfaldiga författare i särskilda arbetet, hvilka det skulle vara nog vidlyftigt att bär uppräkna. Hufvudresultaterna af dem alla sammanfattas fortfarande i deaf dr Miller utgifna Annales botanices systematicee, hvilka äro att anse såsom årliga supplementer till De Candolles stora arbete öfver alla nu kända växter. Inom växtphysiologien har man fortfarande sysselsatt sig företrädesvis med undersökningen om de högre växternas alstring och de lägres utveckling. Genom Schachts, Radikofers, Hofmeisters, Klotzschs m. fl:s arbeten synes Schleidens teori om pollenmjölets funktion numera fullständigt .vederlagd, och genom Pringsheims, Cohns, Fresenii och andras vigtiga upptäckter har vår kännedom om de lägre organismernas natur utomordentligt ökats. Hos flertalet af dem ha såda a organcer upptäckts, att det blifvit satt utom allt tvifvel, dels att äfven flertalet af dem genereras på ett med det hos de högre växterna analogt sätt, dels att de undergå flerfaldiga phaser af utbildning eller förvandling, som fördom blifvit uppfattade och beskrifna såsom afslutade väsen, medan de blott äro utvecklingsstadier eller vexlande generationsformer af större helheter än man förr trodde. H. v. Mohls undersökning om orsaken till bladens affallande från våra löfträd om hösten torde få anföras såsom en intressant iakttagelse inom växtanatomien. Man har, som bekant är, framställt flerfaldiga hypoteser härom, hufvudsakligen häntydande derpå; att detta fenomen åstadkommes af mekaniska orsaker, såsom af bladens öfverfyllande med eller för hastig bortdunstning af safter, köldens inbrytande, tryckningen af knopparna i bladvinklarne m. m; Redan Vroik uttalade den åsigt, att olika delar af samma väsxtindivid genomgå sina utvecklingar på olika sätt, och trodde att bladens affallande berodde af resorptionen af ett väfnadslager mellan dem och den ännu fortlefvande stamdelen. Z. v. Mohl har emellertid visat, att förhållandet är alldeles motsatt. Den yttersta basen at ett bladskaft utgöres nemligen af ett lager af större celler, hvilka alldeles sakna stärkelse och grönt färgämne. Några veckor före bladfällvingen, hvilken naturligtvis är olika hos, olika trädslag och mycket beror af väderleksförbållanden, uppträder derinnanföre ett annat lager af celler, fyllda med stärkelsekorn, och 1 vilka således äro sätet för en egen vegetatioi:process. Alltsom dessa celler under sin vidare utveckling skilja sig från hvarandra inträder en -brytning-med det underliggande lagret och en åflösning af bladen från den stamdel, der de förut voro fästade. Främmande länders vegetation är alltjemnt remål för omfattande arbeten, genom hvilka sr