Aftonbladet – 5 april 1860, sida 2

slätkamma sitt hår, påtog sin uniformsrock och gick derefter blygt fram till bordet, med ögonen fästade än -på den präktiga tåservisen, som blänkte på bordet, än på Clemens, hvilken han ansåg för en mycket betydande person, och än på grefvinnan sjelf. I hela sitt lif hade ryttmästaren aldrig föreställt sig en så idealisk varelse som den, hvilken nu befann sig der, sittande midt emot honom under hans eget tak. Uti de småstäs der, der han varit igarnison, hade han endast ärt känna borgerskapets fruar, döttrar och tanter eller på sin höjd fruntimmer tillhörande embetsmän af sjette eller åttonde rangklassen, och hvilka i allmänhet: varit bide öjliga och anspråksfulla. Han hade icke den minsta föreställning om dessa, stora verldens damer, åt hvilka ödet har utdelat på en gång rangens företräden, rikedomens njutningar samt -behagens och skönhetens tjusning, Han hade aldrig råkat ut för någon af dessa sirskildt begåfvade qvinliga varelser, hvilka p:cd en blick kunna uppmjuka de trotsigaste hiertan och kufva den mest obändiga manliga stolthet. När grefvinnans blick föll på honom, kunde Petter icke uthärda dess glans, utan bortvände ögonen. Likväl gaf han förstulet akt på henne, och anmärkte att hon icke, liksom Pauline, nyttjade något bjefs i håret eller några lysande tyger. . Hon bar en enkel svart klädning och en svart mantilj, kantad med ett. slags bräm, som han aldrig förr hade sett. . Hennes svarta, glänsande hår, dealt uti tvenne långa flätor, omgaf såsom en ram ett litet älskligt ansigte med ett förtjuande uttryck, och nedföll öfver hennes små äcka öron, hvilkas voro hvita som. marmor. Nedanför klädningen framstucko tvenne botiner af satin, ; omslutande . fötter, så små utt. man skulle: hafva : trott dem tillhöra ett DaTNa (Forts följer ER