Aftonbladet – 5 april 1860, sida 2

inom sig öfver det misstag grefvinnan gjorde, då hon hon ansåg honom för en simpel bonde. Bjellrorna och skjutsböndernas : hojtande uppväckte allt husfolket vid Koschinkoff. Den gamle Conrad skyndade sig att ropa på Petters betjent, hvilken hade insomnat vid spiseln, men i brådskan fann denne hvarken rätt på sina skor eller sina kläder, och då ryttmästaren stannade vid tröskeln till sitt hus, fanns der ingen annan än en liten illa klädd boöndgosse, som höll ett talgljus i ena handen, under det hän med den andra skyd: dade ljuslågan imot vindfläktarne: Å Petter ,hoppade vigt ned på marken, öppnade vagnsdörren och bjöd sin hand åt den främmande damen för att hjelpa henre att stiga ur, öch förde henne till det tarfliga rum i huset, gom hedrades med namn af salong. Grefvinnan kunde: icke afhålla sig ifrån att göra en föraktlig knyck på nacken, då hon såg den tillflyktsort som erbjöds henne, vände sig sedan hastigt med ett förbindligt leende mot sin ledsagare och frågade honom, hvem hon finge tacka för denna gästfrihet. Mig, min fru, svarade Petter med ett förnöjdt småmysande. Er, utftopade hon, i det bon betraktade honom med nyfikenhet. Hvilken är ni då? Petter Abdivitsch, f. d. ryttmästare och egare af denna gård. aVerkligen? Öch jag som ansåg er för... Jag ber er mycket om förlåtelse för det misstag jag begått. För allt i verlden; min fru, oroa er icke deröfver. — Men skulle jag i min ordning våga fråga med hvilken jag har den äran ...? Jag är en af edra grannar., Är det möjligt? Mitt gods är just detsamma, hvarom ni underrättat mig att detj ligger på fyra Versts afstånd härifrån.