Aftonbladet – 5 april 1860, sida 2

if och hela egendom. 1 gäår afton afgick härifrån en deputation till Turin för att inför sonungen nedlägga anbudet jemte en adress rån staden.n fö Huru denna allmänna bänförelse delas äfven ! if italienare, som befinna sig i de mest af-1e lägsna länder, kan man sluta af den i Genua-I idningen Movimenti meddelade uppgiften, att då I 5 zeneral Garibaldi, hvilken länge vistats i Syd-1? amerika, nyligen skref till Montevideo för att j 5 der beställa en sadelmundering efter amerikansk modell, så beslöto de der boende ita: 1? ienare att skicka honom såsom hedersskänk FP en dylik, rikt prydd med massivt silfver, till k ett värde af 6000 francs. Ingen fick teckna h sig för högre sämma än I real ( 19 öre). k Huru man från Sardiniens sida betraktar : utsigterna för framtiden och möjligheten alj ett snart inträffande krig, synes slutligen af er q ledande: ärtikel i Turinerbladet Opinione för den 17 Mars, hvilken vihär i dess helhet meddela : Omröstningsresultatet i afseende på införlifvandet. — en af de märkligaste företeelse; i historien, enligt lord Palmerstons uttryck — kommer att afväpna en mångsidig opposition och skall erhålla sin fulländning med Frankrikes goda minne. Denna förhoppning, son vi uttryckt ända från den stund vi erhöllo känBedom om kejsar Napoleons tal den första i denna månad, får nu en ytterligare styrka med anledning af folkens på ett så storartadt sätt uttalade önskningar och af den aktning. som kejsaren städse visat för allmänna opinionen. Men med allt detta äro vi dock icke fullt trygga för framtiden, Så länge som Rom. Neapel och Österrike stå i förbund emot der nationella rörelsen, böra vi ej smickra ost med att hvarje fara för nya strider upphört. Det är i sanning icke lätt att gissa hv Ika den neapolitanska regeringens afsigter kunna vara. Då general: Garibaldi kommenderade Centralitaliens trupper, uppgaf nämnde regering sitt sammandragande: af en armå vid romerska gränsen vara ett försigtighetsmått emot de för sök, som denne tappre general ville göra till Neapels förfång. Sedan nu hvarje anledning till farhåga försvunnit och hvarje förevändning saknas, har konungen af Neapel likväl fortfarit att hålla sina trupper qvar.vid gränsen, ehuru hårdt angripna af sjukdomar. Det är sålunda icke i akt och mening. att försvara sig sjelf emot anfall; hvaruppå ingen menniska tänkt, utån för ett helt annat ändamål. som konungen af Neapel samlat sina trupper. Och hvad kan väl nu detta ändamål vara? Antingen att komma påfven till hjelp, i händelse romerska hafvets legotrupper skola angripa Romagna och der blifva slagna, eller ock att rycka in i Kyrkostatens andra provinser, när revolutionen der utbröte. Det är väl sannt, att konungariket Neapels inre tillstånd borde vända regeringens tankar åt andra båll och förbindra densamma att uppgöra planer till ett krig; hvars utgång den kunde och borde förutse. Folkets missnöje har stigit i en ovanlig grad; i trots af polisens vaksamhet och stränghet, ega tid efter annan fiendtliga opiniönsyttringar rum, hvilka nästan alltid pläga utgöra förebud till de vigtigaste händelser. Administrationen har råkat i en fullkomlig oordning, och statens politik är isaknad af en ordnande princip och öfverlemnad åt slumpen. Uti en enda sak är denna regering konseqvent, nemligen i att tillbakavisa civilisationens inflytelser och att skilja sin lott ifrån: Italiens. Hvar har nu neapolitanska regeringen sina stöd? Frankrike -och England ha förgäfves sökt förmå konungen att tänka på sina egna angelägenheter och att göra slut på ett system af. våld, som utgör en permanent väckelse till oordningar. Sista gången, då de båda vestmakternasrepresentanter hade kommit föratt besöka konungen, lät denne ej se sig, emedan han ej visste hvad han skulle svara dem, Hoppas man tilläfzentyrs på Rysslånds understöd? Kejsar Nikolaus hade visserligen ett slags sympati för konung Ferdinand, hvilken han dock: hade rådt till moderation, Nu:har man på Neapels tron en ung furste; som synes: icke vilja frångå faderns exempel, under det i Petersburg herrskar en furste, som Byser liberala åsigter, som älskar framåtskridandet och som har inlelt en re: förm; hvilken går ut på en social revolution; denne furste kan så!unda icke gilla de åsigter, som nu äro rådande i Neapel. Återstår alltså endast Österrike. Skufe det vara osannolikt, att regeringen i Wien uppmuntrade hofven i Rom och Neapel till något försök emot Centralitalien för at derigenom erhålla en förevändning att hasta till deras försvar? Såväl i Rom: sam i Neapel uppenbarar sig Österrikes allrådande inflytande. Och då hvarken Rom eller Neapel vill gå in på den nya form; som Italien kommer att antaga, så skulle det: väl kunna inträffa, att de antoge rollen af Österrikes förelöpare; genom att börja en strid, som för österrikisk. armån öppnade inträdet i Centralitalien. Någon annan eventuaitet till krig än denna finna vi ej för närvarande; men en sådan skulle möjligen ej kunna: vara så aflägsen, och ett dylikt försök kunde göras af de båda rege ringarne, hvilka på ett eller annat sätt önska komma ur sin svåra ställning, och som icke anse denna kunna förbättras annat än genom att stödja gig På Österrike: Att förbereda sig på att möra en sådan eventualitet är vår regerings oafvisliga åliggande. Om det ej blir af nöden, så mycket bättre, ty då kunna vi uteslutande vända vår uppmärksamhet och v ra omsorger på fredens verk och på den nya ordningens, befästande. Men om ett annat. förhållande inträftade, kunde regeringen vara förvissad om folkens fria samverkan och borde då ej beller blii saknad af stöd hos de makter, hvilka: uti. det italienska rikets bildande se en garanti; för lugn och ordning på halfön och för fred i hela Europa. sd -— 0 a nd Ren ber Öns rr pe I Un DNS öv Tr SKR nt TV pl (ng Eg RE OJ nt Cl ED NN oh OR ER RN pg. nn ifrlg Dt BRT kg ELR I ärr