Aftonbladet – 5 april 1860, sida 2

efter håll, uppräkna afstånden emellan skjutsombytena. Min Gud, min Gud! utropade den främmande, med sorgfull ton, i det hon stack ut hufvudet genom vagnsfönstret; )Clemens, hör ni, vi hafva farit vilseg man kan blifva tokig af förtret... Hvar äro mina domestiker ? De äro en hundra steg bakefter, fru grefvinnan, svarade kammartjenaren vördnadsfullt och nedsteg ifrån kuskbocken, : Hvad skall man göra? Vi hinna aldrig fram med dessa eländiga hästar. jag tror sannerligen icken,, sade Petter, i det han betraktade det usla spannet, att dessa uttröttade Krakar kunna vara 1 stånd att föra er till. Gravskoj; på sin höjd kunna de gå till Vinselki. Dessa Petters ord ökade grefvinnans oro, och när hon ånyo yttrade några ord på franska till sin betjent, svarade denne, att man ovilkorligen måste försöka att finna ett nattqvarter någonstädes i trakten. Säg mig min hederlige vän, sade hon vändande sig till ryttmästaren, finnes det inte nära härintill något hus eller någon koja, der jag skulle kunna tillbringa natten? Jag skall betala hvad man fordrar. Ett, hus! Jag har ett sådant att erbjuda er, svarade Petter leende, förtjust i grefvinnans behagliga röst. Åh! Hvad jag skulle vara er förbunden; Jag ber er, haf den godheten och visa vägen åt kusken. HR nåde Det ligger icke långt bärifrån., Så mycket bättre. Om ni tillåter att ja Pp på kusk: bocken, så. skall jag sje 1 era Hvilken lycka! Clc na er plats it denne hedersman. Clemeöens gick bort till dei andiv åkdonet, och Petter satte sig bredvid kusken, fattade ljömmarna och körde till sin boning, leende