Aftonbladet – 5 april 1860, sida 2

nunerna protestera deremot på det enria salt som är dem möjligt, genom att vi i medverkan,? (Här följer den officie ling, som bestyrker uppgifterna.) Såsom ett prof på polisens beteende i afseende på de talrika emigrationerna ur landet meddelar samma tidnings korrespondent från Brescia följande: I skymningen en af de första dagarne i Mars inträdde hr Rossi, öfverkommissarie vid polisen i Verona, okänd och civilklädd, i ett litetvärdsbus i Cavalcaselle, bestälsde middag och lät värden förstå, att flera unga män önskade passera gränsen, samt bad honom dertill lemna sitt biträde, under löfte om en stor belöning. Värden vägrade till en början, men samtyckte derpå och lät på den okändes begäran tillkalla tullvakter från den närbelägna stationen samt en fattig båtkarl, :som berodde at grefve Albertini. Alla dessa vägrade i början; men på kommissarien Rossis ifriga böner emottogo de omsider af honom något penningar, under försäkran att fortskaffa de ynglingar, som af den förmente hedersmaninen så varmt förordades. Man begriper lätt det öfriga; de arma tullvakterna greposaf gensdarmer, posterade enkom för detta ändamål i närheten af värdshuset, och öfverlemnades åt profossen i Castelvechio. Båtkarlen och värden, ehuru båda öfver 40 år gamla, afsändes till det inre af Tyskland och insattes i straffkompanier. Det var på detta sätt som hr Rossi, öfverkommissarie vid polisen i Verona och riddare af Jernkronan, i egen hög person lyckades, medelst bedrägliga förespeglingar och lockande anbud, förråda olyckliga, för att sålunda få dem fällda. Från Verona meddelas följande föga vackrare )handling: ?Polisen har arresterat bokhandlaren Giovanni :Ponzoni, och då den derpå ville arrestera hr Antonio Braschi, men ej fann denne hemma, så släpade man i stället hans hustru i fängelse. Här rasar man emot mödrar, systrar och hustrur, så snart männen lyckats undkomma polisen. Så har man Helt nyligen i Venedig arresterat modern och 8ystern till bröderna Meloncini-Fevela, den ene en duglig handtverkare, den andre municipaltjensteman, båda utmärkt hederliga män och icke: skyldiga till annat brott än fosterlandskärlek.? I en annan korrespondens berättas huru vederbörande söka, eburu fruktlöst, genom presterskapet inverka på folket. I domkyrkan i Padua hade nemligen en fastlagspredikant förvandlatpredikstolen till en politisk tribun, der bart uppträdde som sakförare för tyranniet. Han yttrade sig på ett så oförsigtigt sätt och med; den slingrande och försåtligt ilskna. 10gik; som är egen för papistiska talare, att han ådrog sig allmänt missnöje, och följande söndagen fanns ingen menniska i kyrkan, der-han lemnades att predika för de tomma bänkarne. Hurudan den ekonomiska ställningen är i dessa provinser, inhemtar mån af en korrespondens från Verona i förra månaden, hvaruti det :berättas, attendast inom provinsen Verona 10,000 arf icke kunnat tillträdas, emedan bevillfiingsafgifterna för arf icke blifvit erlagda, och dorästolarne! på grund häraf vägrat; meddela tillstånd avt lyfta medlen eller att tillträda fastigheterna. Nu förfar man på exekutiv väg emot dessa skattskyldiga. 500 Bland dessa obetalta taxor gå ej öfver 100 floriner hvardera, och de flesta variera emellan 100 och 10 floriner. Korrespondenten bifogar till stöd för sin uppgift ett officiellt cirkulär från finansprefekturen i Venedig. Men om å ena sidan de venetianska provinsernas ställning måste väcka medlidande för offren och en billig harm emot förtryckarne, så är det å andra sidan glädjande at! förnimma den höga fosterländska anda, som öfverallt uppenbarar sig såväl i Centralitalien som i Lombardiet. Vi meddela här efter Opinione några prof på denna stämning, och börja med Toscana, der man förmodat Italiens sak ega de minst varmå sympatier, synnerligast ibland landtfolkets. De röstandes antal var på alla orter ganska stort; och entusiasmen på landsbygden visade sig på intet sätt mindre än stidernas. Från alla håll hastade landtfolket i massa, med fanor, prydda ined nationalfärgerna och under militärmusik, till de bestämda orterna för att afgifva sina: röster. Och-icke ens den under de föregående dagarne ymnigt fallna snön, som försvårade kommunikationen, kunde aäfhålla dem ifrån att uppfylla denna heliga pligt. En mängd kyrkoherdar hade äfven vid denna högtidliga handling, hvaruppå fäderneslandets välfärd beror, velat ställa sig i spetsen för sina församlingar. En icke ringa del af presterskapet bar infunnit sig vid valurnorna, och biskopen af Pescia har jemte hela sitt kapitel kommit att afgifva sin röst. dervid helsad med vördnad af alla mötande och närvarande. Några gamla män, som af ålderdom: funno sig urståndsatta att gå till valorten, ha låtit bära sig dit, för att vid sitt lifs afton åtnjuta den tillfredsställelsen att äfven i sin mån kunna ha medverkat till grundläggandet af den italienska hationaliteten.s Såsom ett prof på den allmäfma andan inom Lombardiet meddelas följande från Brescia af 15 Mars (dagen efter konungeng fögdelsedag): Det af staden Milano tagna initiativ att erbjuda staten en frivillig gåfva. (3 millioner) kunde ej blifva utan efterföljdi Breseia. Syndicus, grefve Caprioli, sammankållade för sådant ändamål i tisdags municipalrådet; och) ehuruväl denna stad under de sistförflutra årön varit hemsökt af så många olyckor, ehuru här förlidet år underhöllös och vårdades 40,000 sjuka af-den allierade armen;så ville man dock, att gåfvan skulle emotsvara icke en redan skuldbelastad stads Knappa tillgångar, utan invånarnes hjertan. Rådet. beslöt. derföre att erbjuda en million lire ( 750;000 rdr rmt) såsom utgångspunkt; bestäminande för öfrigt inga: andra gränser. för sina. offer ill konung och fosterland än brescianernas Ät Hon. pt fn