Aftonbladet – 5 april 1860, sida 2

som hindrade dem, icke var beväpnad och icke en gång hade en käpp i banden, ville han fortsätta sin väg rakt fram. Stanna, upprepade ryttmästaren) i det ban ala i tyglarne. Hvem åker uti detta ekipage? Är det en karl eller ett fruntimmer ? Ett fruntimmer, svarade postiljonen. I detsamma reste sig en betjent. upp, som satt vid sidan af postiljonen, med hufvudet nedtryckt uti pelskragen, för att betrakta den, som på detta sätt uppehöll åkdonet. Han lagade sig till att stiga af, men Petter var redan vid vagnsdörren och yttrade i befallande ton: Min fru, hvad är ert namn ? En svag qvinnoröst framstammade några obegripliga ord. Petter upprepade sin fråga. — Olement ! ClementI ropade samma röst, que me veul cet homme?.) ; Jag önskar veta hvad ni heter och hvar: ifrån ni kommer, sade ryttmästaren, som, då han icke begrep ett ord fransyska, naturligt: vis ioke bade förstått den fremmandes ord. Mitt namn är Natbalia, mumlade den per: son, som befann sig i berlinaren. Nathalial sade ryttmästaren. Det är besynnerfligt; vid ett dylikt möte som detta fick min far veta namäet på den qvinna, med hvilken han skulle gifta sig, och jag, jag är på väg att gifta mig med en ung flicka, som icke heter Nathalia, utan Pduline.s Och Kvera är ni sjelf ? frågade den okända. Jag bör här i grannskapet. Ni känner således till träkten?2 Ja visst. : Kan ni då säga mig om det är långt bärifrån till byn Gfavskoj ? k Måtte väl det! Härifrån till Gravskoj räknar man fyra verst. Ärdet möjligt? Jag svarar derför, Jag skulle kunna, håll ) Cletnens! hvad vill den der karlen mig?