Aftonbladet – 5 april 1860, sida 2

Ställningen i Italien. Då de underrättelser om tillståndet och sinnesstämningen i de italienska staterna, som vi varit i tillfälle meddela, merändels ve rit hemtade utur tyska, franska och synnerligast engelska korrespondenters berättelser, torde det icke sakna intresse för våra läsare att äfven erhålla några uppgifter, hemtade omedelbart från italienska källor, och vi sammanställa derföre här nedan några sådana, hvilka gifva en åskådlig föreställniug såväl om det olidliga förtryck, hvilket Österrike utöfvar inom den del af halfön, som ännu är underkastad dess välde, som äfven om den hänförelse och den uppoffrande fosterlandskärlek, som lifvar de frigjorda provinserna. Det är redan genom äldre underrättelser bekant, att den åtgärd från österrikiska regeringens sida, hvarigenom politiskt misstänkta personer skulle underkastas tvångsvärfning, väckt ett oerhördt uppseende öfver: hela Europa och äfven föranledt grefve Cavour att i ett cirkulär deruppå fästa Europas uppmärksamhet. Nu erfar man att de österrikiska myndigheterna, genom det sätt, hvaruppå de sökt bringa ordern till verkställighet, gjort densamma om möjligt ännu mera förhatlig. Den i Turin utkommande tidningen Opimione, sardinska regeringens organ, meddelar härom följande af den 19 Mars: ?För att med nya officiella österrikiska handlingar visa; huru stort skäl konseljpresidenten grefve Cavour haft att fästa de stora makternas uppmärksamhet på det af Österrike i Venetien införda nya straff, nemligen tvångsvärfning, för personer, hvilka regeringen i Wien ansåg fiendtligt stämda emot dess välde, meddela vi här nedan ett cirkulär af generalguvernören Bissingen. hvarigenom kommunalmyndigheterna anbefallas att göra sig medbrottsliga uti regeringens order och straffåtgärder. Detta är en ny art af straff, som man vill ålägga kommunerna, så att äfven dessa måtte drabbas af ansvaret för dylika godtyckliga åtgärder, eller för att kunna sedermera påstå, att berörde regeringsbandling emottogs af folket så: väl, att kommunerna sjelfmant erbjödo sitt biträde vid verkställig-: heten. Till ära för sanningen och för Venedig böra vi dock förklara, att icke en enda kommunalmyndighet Hörsammat den förhatliga befållningen. Förslagen och proskriptionslistorna uppgjordes antingen af öfverkommissarierna vid Polisen eller af kringresande konstaplar eller af br Straub, generaldirektör för. venetianska polisen. Komminernas motstånd vid detta tillfälle är en ganska betydelsefull företeelse. För att tillämpa straff: stadganden, hvilka: väcka :en: känsla: af fasa hos alla civiliserade folk, finner Österrike inga andra redskap än sina polistjenstemän. Kom-!?