Aftonbladet – 2 april 1860, sida 3

Om värfvade truppers obehöflighet. I en nofskitidning förekomma Härom nå gra Örd, som förtjena ätt tänkas på: Då Storthbinget nu, till mången ledamot stora ledsnad, voterat en så stor summa son I million speciedalar (4 mill rdr) till landt försvaret, förundrar det mig — säger insän daren till tidningen — att ingen enda rös höjt sig med förslag till lättande af denn: ofanthga börda och om införandet af en bättre såkernas ordning i vissa fall; Det hade doch varit skäl att föra talet . ex. på de värfvad trupperna — denna penningeslukände inrätt ning, hvarsnytta och nödvändighet äro; mins sagdt, tvifvei underkastade. I England, Förenta Staternå och Schweiz bergar man sig utan garnisoner, och det fast än i de begge förstnämnda rikena finnas stö der med flera hundra tusen invånare. Mar bar der en kraftfull och väl organiserad polis hvilken med stöd af den allmänna andan fullt tillräcklig att upprätthålla ordningen. De offentliga byggnaderna bevakas på samma sät som enskilde bevaka sin ofta lika dyrbar: egendom. Äfven i vårt land ber man attde går an att lefva i städer utan garnison; lik: tryggt som i städer, hvilka äro försedda met den dyraste af alla säkerhetsapparater: garni sonstrupper. Må vara att allmänna lugnet och säkerhe beten: kan bevaras utan garnisoner; men mar kan likväl ej undvara de 2000 man värfvadc trupper, invändes. Man måste hafva en stav eller kärntrupp; heter det. Är det då i sjelfvc verket så mycken kärna i de värfvade trupperna? I allmänhet bestå de icke just af de bästa slags folk, om de ock nu äro bättre är förr. Till stor del äro de mycket unga pojkar, utan synnerlig kärna. Mycken sammanhållning kunna de icke hafva, emeda? de äre sammanrafsade från verldens alla kanter, a alla åldrar och stånd. Som mönster i exer: cis och disciplin kunna de icke heller gälla. Der nationella och värfvade trupper komme: tillsammans, stå de förra icke efter de sednare, bvarken i exereis eller manöver. Hvad disciplinen beträffar, så kan jag ej inse huru de värfvade trupperna skulle kunna förvärfva sådan i någon högre grad. Disciplin att talö om förvärfvas endast genom att ständigt vara under vapen och hållas i öfning. Men hos våra värfvade trupper står såväl officeren: som karlens håg till allt annat än at! bilda sig till soldat par excellence. Utan mat och7 öl är den värfvade soldater icke mera hjelte än andra menniskor; och som han ej är 8å lönad att han kan fåfullt upp af allting, så är det förlåtligt nog om han tänker mer på att förskaffa sig det felande. än på tjensten. Hans sträfvan går ut på at! komma ifrån tjensteförrättningarne så lindrigt som möjligt. Men på det sättet får man inga kärntrupper. Men om garnisonstrupper ej äro oundgängliga och om man ej med nuvarande system kan få några kärntrupper; hvarföre använder man då hundratusentals riksdaler på någonting öfverflödigt och ofullkomligt, i stället för att anslå dem till längre öfning för linietrupperna och till anskaftande af bättre vapen; hvilket allt skulle mäktigt förstärka och förbättra vårt nationalförsvar ? Anser man det dock omöjligt att undvara garnisoner, så låt nationalbeväpningen (eller här den indelta armån) turvis i 3 eller 6 månade: göra garnisonstjenst och derunder oafbrutet öfvas. Jag tror att detta skulle förskaffa vår armå långt mera kärna, än att man underhåller ett par tusen man värfvadt manskap. Man gör vanligen ett par hufvudsakl ga inkast mot denna utväg. Först säger man att dericenom skulle för många händer dragas ifrån jordbruket. Härpå svaras att då de värfvade trupperna upphörde att finnas, blefve antalet af armar, som användes för militära ändamål, ju icke större än nu. För det andra målar man en förskräckande tafla af sedeförderfvet i städerna. Jag anser detta för ett skrämskott, hvilket icke ens de äro rädda för, som sjelfva :aflossa det. Men må vara att sedligheten står på klena fötter i de stora städerna, så tyckes det mig som det ieke hellerskulle vara mycket bevändt med landtfolkets sedlighet ifall den kunde duka under för ett fjerdedels eller halft års vistelse i stad. I värsta fal! kunde ju linietrupperna så underhållas, att de icke behöfde gå omkring i staden och arbeta och komma i för mycken beröring med de förderfvade stadsboerna. Ville man riktigt öfva dem, så blefve ej heller många timmar öfriga att permittera dem på. Under denrva förutsättning tror jag att ett 3 eller 6 månaders vistande i stad :skulle göra mycket godt åt landtsoldaten. Han skulle få skick och lif i sig. : Han skulle få se och höra mycket som blefve honom till nytta i framtiden. Vid sin återkomst till hembygden skulle ham göra en civiliserande verkan på sin omgifning, hvilket sannerligen behöfves. Jag Hoppas att, fastän dessa ord komma från en obetydlig insändare, de icke skola ohörda förklinga, utan någonstädes finna gen!jud och blifva upprepade inför nationalförsamlingen. UTRIKES. I går afton anlände södra snällposten med tidningar från London af den 26. Paris och