Aftonbladet – 29 mars 1860, sida 3

FR RR RESET BRATE RE ten för nära, Om man i denna fråga:skulle gura konungen någon påminnelse att iakttaga rikets bästa. Då remiss var i fråga för hr Dalmans motion, var ståndet enhälligt om att lägga den till handlingarne, och då italienska frågan förevar, uttalade det sig enhälligt för Halens frihet: men nu är det annat ljud i sköllän ovh så känna tiderna förändras. Om motiverna till 1:sta punkten åelade, Falk Nils Larssons åsigter. Svensön ansåg att ekonomiutskottet gått utom sin -befogenhet, då det inlåt t sig på grundlagstolkningårnes område; hvilket tillhör endast konstitutionsutskottet, Herr Ribbings motion borde hafva blifvit bifallen af utskottet, desto heldre söm de ifrågavarande handlingarne redan länge varit tryckta i Norge. Emot en revision hade Svensån intet att invända, men ville att motiveringen skulle blifva i öfverensstämmelse med Nils Larssons förslag. Utskottets framställning med anledning af hr Dalmans motion ville talaren så mycket heldre ogilla, som föreningen mellan äde båda rikena blifvit knuten ej af vapen, men af den fria öfvertygelsen tillvågabragt, samt alltså vehdåst bör och skall hvila på cttinbördes erkännande af folkens lagliga rättigheters Talaren anmärkte derefter, att det ej var underligt om norrmännen sökte afskaffa en sådan plats, som ståthållarens, liksom att adeln sökte bibehålla den, då aspiranterna till densamma alltid befinnas inom detta stånd. Ingen i ståndet skulle väl hafva något: emot att vår könstitution ändrades i enlighet med den norska, och att våra kyrkliga förhållanden byggdes på samma liberala grunder söm deras; ingen skulle motsätta sig de aristokratiskt-konservativå och de presterligt-högkyrkliga elementerna inom vår representation, men ingen vill väl fördenskull, att norrmännen skola befatta sig med dessa våra angelägenheter. Den Grondlov de hafva utgör för ingen dell: någon lag, som direkt är fillamplig å unionsförhållandena brödrarikena emellan. Nils Magnus Petters-. son förenade sig med Svensen. Lagergren ville bifalla, emedan han hade funnit det vara svenska folkets pligt att uttala sin mening, och Emedan. en fevision är nödvändig för att fåj nnionsförhållandena riktigt utredda. Lönn betygade utskottet sin tacksamhet och ville bifalla betänkandet på de af utskottet anförda skäl. ! Då man på 50 år icke Kudnit närrkare tinionens mål, I i än att man nu står med stridigare anspråk än nåronsin, och Norge ständigt förnyat försöken att ensidigt ur norska Grundloven utplåna ett och annat af hufvudtfilkoren för föreningen, så synes nu vara hög tid att göra föreningsföräraget tydligt och fullständigt eller ock så godt först som sist låta det: upphöra. Erik Ersson: Då jag till en början förklarar, att jag älskar och aktar Norges folk lika mycket, fsom jag älskar initt eget fösterlahd och dess inbyggare, så följer deraf, att jag älskar vår tnion och: önskar dess fortfarande: bestånd samt måste följakt-4 ligen önska, att de unionella förhållandena komma att undergå en revision, grundad på rättvisa och bil-Å lighet samt Jadanfer Hl begge folkens ömsesidiga åytta och belåtenhet. Måbgå brister widlåda nu aämnda folks förhåNande till hvåratidfra, blafid hvilka jag vill Hämhä vaälCåf konting och tronföljare, samt konungens inskränkta rättighet att använda Norges landtoch sjöförsvar. En ledamot, som yttrade sig i förmiddagens plenam, har väl sökt visa, att Sverge och Norge uti ofvannämda omständigNeter äro lik ställda, men jag anhåller att till vederläggning deraf, rå uppläsa en af premisserna till utskottets förslag, deraf skilhåden tydligt visar sig. Det heter nemlizen å pag. 29 af. betänkandet: För det gemen jamma försvaret ställer Sverge, till unionskonungens disposition hela sin försvarsstyrka, medan Norge ge10m grundlagsbud betagit unionskonungen rättighesen att ahvända den vida större andelen af dess ring, eller alla dö trupper; som ej ärd linietrupper, atanoför Norges gränser; d. v. s. till annat än Norges, försvar, likasom man. betagit konungen rätt att, utan Storthingets samtycke, använda någon enda del af årmen eller skärgårdsflottan till anfallskrig, ett sväf vande och tvetydigt stadgande; som en gång haft sin motsvarighet i rorbjös grundlag och lemnat sorgiga minnen i dess historia.s Utom nämnda, egentligen tmivnella, finnas äfven anIra förhållanden rikena emellan, såsom haadelsförbållanden och frågan om domars verkställande, hvilka böra bringas på en redigare fot. Förslag i dessa artseenden voro väl före nästlidhe riksdag utarbetade och antogos af Sverges rikes ständer; men ehuru ingendera sidan kände anses af nämnde förslags innehäll förmärmad, blefvo de af norska Storthinget afslagna. ; Det är, väl sannt, att norska Storthinget dertill:egde fullkomlig rätt, såsom en talare på förmidlagen uttryckte sig, men det synes derutaf, att norrmännen äro afvogt sinhade och gehom hämnda afstag visade oss ett förakt, hvilket vi, som aldrig retat leni, alldeles icke förtjena. En revision är således af: behofvet påkallad, och önskligt vore, om den kunde l försiggå och uppgöras. till begge: landens båtnad I hvilket dock sannolikt icke kan inträffainnan nämnda and får likadan konstitution, likasom de hafva en konung. Öm vi ock icke kunna hoppas, att den dagen så start rahdas, när dessa önskningar komma tt uppfyllas, böra vi å ömse sidor arbeta för att nppnå det målet. Hvad 2:dra punkten beträffar, så hafva flera ledamöter påyrkat tryckning af unionskomitens handlinsar, men mig förefaller det besynnerligt, att nämnde edamöter icke kunnat uppgifva. till hvad nytta ep sådan tryckning skulle vara. Man har väl uppgifvit att nämnda handlingar äro så vidlyftiga, att man cke i utskottet haft tillfälle att taga del af dem illa, men om de äro af den vidlyftiga beskaffenhet, utt de t. ex. upptaga ett helt ris tryckpapper, lärer let väl vara pröblematiskt, Hurtivida rikets ständer vifva sig tid att genomläsa dem. Jag godkänner således hvad utskottet i denha pönkt bhemställt. Beträffande tredje punkten eller utskottets tillstyrcan i följd af hr Dalmans motion, får jag först nämna, utt, när diskussion om nämnda motion förra gången örevar här i ståndet, jag då instämde uti vännen Mengels yttrande, som bland annat innehöll följande: Likvisst synes det mig oklart i hvad mån Stoörthinsets beslut rörer Sverge, eftersom sen svensk, enligt worska grundlagen, kan af K. Maj:t förordnas till iksståthållare; derföre anser jag äfven nu frågan böra itredås af en komitå, som jag förmodar i alla fall lifva nedsatt till följd af grefve Auckarsvärds moio... Jag har sedan dess, i likhet med Mengel, xommit till litet mera klärhet i saken, i följd af de ipplysningar, som jag vonnit af tidningar och :flyglad, jemförda med utskottets betänkande, men jag var kommit till en annan åsigt, än han, ty jag har unnit, att ståthållärefrågan, eller 14 af Norges ;rundlag, är af unionel natur; och vill jag. till stöd ör denna min åsigt, åberopa hvad utskottet å pag. 10 af betänkandet yttrar; och der det heter: Det i fverensstämmelse med första artikeln af ;konventioen i Moss inkallade Storthinget sammanträdde den 7 Oktober i Kristiania. Den 10 Oktober afsade sig oring Öhristian norska kronan; och den 13 inställde sig hos Storthinget konungens af Srverge kommissarier,, såsöm de i norska Storthingets handlingar kallas. -Kommissarierna öfverlemnade dervid till Storbinget ett i 100 aftattadt förslag till konungariket Norges: grundlag.. Storthinget beslöt derefter len 20 Oktober, med 72 röster mot 5, Norges föreing med Sverge och, med 47 röster mot 30, att korupgaval j skölle ske, innan man blifvit ense om de örändringar, grundlagen skulle undergå. Om dessa mderbandlades mellan de svenska kommissarierna ch norska S:orthinget, tills detta den 4 November ntog den sedermera gällande grundlagen i 112 85, RR RE RLIA RR FLIRT RR