Aftonbladet – 29 mars 1860, sida 2

dahl, Gustafsson och Lindroth, då denne sednare kunnat styra sitt begär att öfverdrifva, men samspelet har icke riktigt velat blifva hemmastadt på den lilla scenen, och isynnerhet har det brustit Ladugårdslandsteatern tvenne, för en nutidens scen högst nödvändiga krafter, nemligen en förste älskare och en dito älskarinna, som kunnat tillvinna sig publikens intresse. De flesta af nutidens teaterstycket bafva inftymt en stor, kanske alltför stor plats ät kärleken, och utan ett vac: kert och lifligt älskande par står en teater sig alltid: slätt. -Pjeserna, bafva icke heller alltid varit de bästa; och det är sannerligen icke lätt för en teaterföreståndäre i våra tider att få några kassastycken, isynnerhet på em så liten och i materielt. hänseende så illa utrustad scen som .Ladugårdsländsteaterns. En annan örsäk till den otur, som synes förfölja denna teater, är dess läge, som icke är det bästa. Den ligger i en jemförelsevis fattig, trakt af vår hufvudstad, och det är en okycka a publik skall tagas; från de att dess egentuyg. P : längre od belägtia Hlarne af nor AN kas inbyggare således hatva POM a da båda stora teatrarne, ja snart saga m sk få förbi dessa för att komma dit uppi.; RE en teater på Ladugårdslandet bära 4.6 SOM man säger, så tro vi att det bordet vr? ch stor så: kallad folkteater; med låga Ply a stycken, mera beräknade för en Publ je SS, e ill hafva roligt fö ket godt vill hafva roligt för mycket go nästan Ulöe öfversättningar, bvarpå den hittills n tredje slutande lefvat och måst lefva. Te orsak till de fåtaliga besöken torde så sökas deruti, att medan våra öfriga teat!l. gått framåt i komfott och elegans, så hat Lact gårdslandsteatern erbjudit ett ganska ruskigt dåde yttre och inre. Afbjelpes icke detta till en kommande sejour och göres icke en sådan förändring i teaterns uppgift, som vi nyss antydt, så-är det fara värdt att ingen, som åtager sig att gifva representationer på denna teater; kommer att rosa marknaden. Den Järer till nästa höst vara förhyrd af hr Hessler, som redan et gång förut försökt sin lycka derstädes, och det förvånar oss att han bar mod att ännu, en gång våga försöket. Men skulle lyckan stå den djerfve bi, så tro vi dock att dertill fordras artistiska krafter, hvilka vi sannerligen icke veta hvar de skola stå honom till buds uti,en tid, då sceniska artister äro så få och efterfrågan så liflig, som iden närvarande. — Hr Högfelt afreser i slutet af veckan till Upsala med sitt sällskap, och vi hoppas att han i landsorten måtte hållas skadeslös för sin mindre fruktbärande vinter i hufvudstaden.