Aftonbladet – 29 mars 1860, sida 2

som hon verkligen älskar Colombet, slutar hor med att saintycka, i hopp ztt hon skall kunne ;I dymedelst qvarhålla och åtetvitta bönom Cesar griper sig genast an med arrangemen: terna och bjuder gäster, bland andra Pauli nes älskare Edmond, som förut varit förvisad buset. Allt arrangerar sig på bästa sätt: Co lombet blir förtjust i sin hustru, då han få se henne i baldrägt; Edmond och Pauline äre lyckliga. Men nu kommer stormen, repre; I senterad af fru Serpentier och ht Mathieu: de uppröra himmel och jord och äro utom sig af vrede öfver att man vågar nämna ordet bal i ett sådant hus. Men de finna till sin förvåning, aft det icke gör någon effekt och att deras välde är slöt. Colombet här nemligen. repat mod, och hans unga fru säger I vördnadsfullt, men med en hittills oerhörd Å bestämdhet: Min mor, låt mig dansa med min man, det ska!l inte hindra mig att gå i mässan. med er.n Sådant är innebållet af detta stycke; detär öfverflödigt att särskilt påpeka dess dramatiska och sedliga karakter: En bufvudorsak till dess fråmgång i Paris bar varit det ypperliga sätt, hvarpå detblifvit utfördt af Frankrikes förnämsta skådespeTlarey Regnier såsom Colombet; Provost som Mathiet o. 8. v. Rättvisligen bör äfven erkännas; att det på vår kongl. teater gifvits på ett särdeles tillfredsställande sätt, hvilket väsentligen bidragit att äfven bär göra stycket underhållande och roande. Vi ha icke på länge sett ett så godt samspel uti något stycke på kongl. teatern. Hr Hedin såsom Colombet har en roll, uti hvilken ban vefkligen kan utveckla sin förmåga af frisk och osökt kötmik, hvaraf man beklagligtvis å den kongl. scenen så sällan får tillfälle att se något. Han underhåller hela tiden den muntraste stämning i salongen. Hr Dablqvist ger oss uti Mathieu ett särskilt species af Tartuffe, originelt uppfattad och konseqvent tecknad. Hr Sundberg är särdeles lycklig såsom Cesar Poligny, han inlägger i den unge sjöofficerns parti en hurtighet och abandon, som förtjenar lifligt erkännande. Fru Hedin excellerar uti fint koketteri och elegans såsom fru de Nohan. M:ll Hebbe återger den unga fru Colombets röll med mycken moderation och konstnärligt förstånd, och undviker de öfverdrifter och bjerta öfvergångar, somi en roll som denna lätt kunde vara förklarliga hos en mindre öfvad artist. Fru Swartz såsom Pauline och hr Elmlund såsom Edmond fylla sina mindre betydande partier oklanderligt. Det hela går, som sagdt, myc. ket väl och; efter hvad det tyckes, con amore. : Södra teatern, hvilken under arbetet på Kalifens äfventyr?; som strax efter påsk lärer komma att gå af stapeln, återvändt till sina och publikens gamla vänner, ?Bror Jonathan?, Studenterna? och Slutbalen?, gaf för någon tid -sedan en bearbetning af Kotzebues ?die Verwandtschaften?, under namn af Slägtingar och Pengar, uppförd förat å Mindre teatern vintern.1853.Intrigen i-detta stycke är visserligen ingentivg mindre än ny; den rörer sig omkring det gamla temat: slägten är värst?; och omkring det lika gamla: en broder; som återkommer från Indien med en god last af guldtackor, men gifver sig ut för fattig, för att på det sättet sondera inom kära bröders och slägtingars hjertan. Stycket har dock några rätt goda scener och karaktersteckningar, och skulle troligen setts med mera nöje än nu var fallet, om en väl behöflig förkortning deruti blifvit vidtagen. Som stycket nu presenterar sig är det väl mycket docerande, och det oupphörligt upprepade talet om penningar och penningar blir tröttande till och med uti en så penningkär tid som vår. Det utfördes på Södra teatern med ganska god ensemble, och de deruti uppträdande bemödade sig alla att gifva lif och sannin åt de karakterer, som de hade att framställa. Fru Tillgren var den enda som spelade sinå. förut innehafda roll, och hon utförde den pen-4. ningdryga bondhustrun på ett i allo tillfredsställande sätt. . M:1l Blomqvist och hr Rådeström, som de unga tu, de enda i hela stycket som icke låta besticka sig af penningen, spelade con amore sina tacksamma roller, och ar Thegerström, som på Mindre teatern speade den unge bondgossen, hade. nu öfvertasit det gamla, fåfänga kammarrådets roll, åt vilken han gaf ep ganska egendomlig präsel. Det är annars icke vanligt att se en vid lskareroller van skådespelare kunna gifva nåon relief. åt en karaktersroll, och hr Theerström är i detta fall lyckligare än de flesta f våra sceniska älskare. Fru Caspår var en pperlig fru Malm, och hrr Lindstr. m, Casper ch Paul gjorde allt sitt. till för att gifva emnhet åt utförandet. Hr Rohde hade på in -Jott fått den lättsinnige, unge elegantens oll; och om man också icke hos honom fann ilt det lif. som hans företrädare i partiet, hr inmanson, utvecklade, så tillfredsställde han kväl dem, som icke sett den sednare, ehuru an skulle kunna anmärka, att denne skådepelare har en något utpräglad fallenhet för tt alltid vara sig lik, äfven i ganska bjert tskilda karakterer. Södra teatern är fortwande den, som tyckes mest omhuldas från Il mänhetens sida, och det är med nöje man kttager att dess skådespelare söka göra sig irdiga detta töreträde genom ihärdiga och ta lyckade bemödanden att gifva ett helt, etta oundgängliga villkor för all konstnärlig) roduktion, och som ofta ställer till och med: illrika skapelser i bakgrunden, då dessa äro ammmanhängande och afbrutna. RE EE Ladugårdslandsteatern har för denna sejour, hb under hr Högfelts ledning, slutat sina beten, och resultaterna för föreståndaren ra icke varit de lyckligaste. Man kan icke ånkänna denne hvarken arbetsförmåga eller skilning, Men om man vill vara rättvis, så åste man medgifva, att hans sällskap kunit vara bättre och isynnerhet jemnare samansatt TV Var friunag Wigtoriimon mol lada ret