Aftonbladet – 27 mars 1860, sida 3

komligt enig om att anse sig ha rätt, så hemställde RT talaren om det icke vore fullkomligt klart, att fram1e ällandet af ett anspråk i denna sak skulle i hög o Stad motverka, om icke till och med omöjliggöra den D. önskade revisionen. nå Hr H. Gahn. Då faran för landet blifvit påpem kad och han vore lika liflig fosterlandsvän som nå2 Son annan, fruktade han ej att få sitt namn rÅ antecknadt såsom bifallande betänkandet. Om han ock ogillade ett och annat ord i utskottets mo:ivering, kunde han dock ej biträda hr Hjertas och få hemställde om det vore lämpligt att begära revision, t.futan att påpeka i hvilka fall och af hvad orsak. tär skrifvelseförslaget återkommer från expeditionsa utskottet, vore alltid tillfälle att göra nödiga redakt tonsförändringar. 1 fråga om ståthållareembetet hade både ur rättsgrund och ur politisk synpunkt så st f villiga skäl blifvit anförda för utskottets förslag i 3:e 1 fPrunkten, att det vore både opolitiskt och oklokt att sv) bifalla detsamma. a Er Grenander. Min önskan är att så litet som a möjligt trötta detta bögtärade stånd, och jag skulle icke ens nu begärt ordet, om jag icke förnummit att ts 8 såsom tillhörande den utskottsafdelning, som ur. Å öPrungligen beredt ärendet, anses hafva en skyldigst Pet att icke iaktaga fullkomlig tystnad. . Å . Meningsstrider hafva förekommit så väl här inom såndet som i utskottet. Mina åsigter, rörande nu ifrågavarande punkter, finnas hufvudsakligen uttalade ! utskottets betänkande, som jag i dessa delar biträdt. Jag respekterar dock andras deremot stridande mening, fastän jag icke funnit mig och med mig liktänkande hafva att å vår sida räkna på samma förmån tillbaka, och huru förvissad jag än är att utskottet icke gått öfver sin befogenhet samt att det för sina tillstyrkanden bjudit goda och antagliga skäl, erkänner jag villigt att min förmåga är alltför otillräcklig att jag skulle väga tilltro mig att uppträda såsom dess sakförare. Vid detta förhållande är det lyckligt för mig att hafva den öfvertygelsen att saken och betänkandet tala tillräckligt för sig sjelfva och att dessutom utskottets åsigter i hr Björck fått den mest upplysande försvarare. Det gläder mig att en representant, om hvars sjelfständighet i åsigter lott är en mening, kommit till ett så bestämdt resultat och äfven med så bestämda ord uttalat det, men jag har svårt att inse, hvarföre så väl hr Björck som br Kock i afseende på utskottets motiv för reviS!9n skulle vilja utbyta dessa mot de af br Hjerta föreslagna. Hvarje sak bör väl benämnas, med sitt rätta namn och då man erkänner saken förstår jag ej hvarföre man skall rygga tillbaka för de mest adeqvata ord att uttrycka den. Utskottet har med sorgfällighet sökt tndvika det stötande i uttrycken. Ordet principal ställning förekommer ej i utskottets betänkande, men om syftet med den föreslagna revisionen är att återföra den ur sina rätta hjuspår komna unionen, kan man väl svårligen undgå att tala om Sverges främre ställning. Här hafva vi af en ledamot hört talas om partisak, och det synes verkligen förhålla sig så, att Partisinnet gripit en och annan, ty eljest är mig oförklarligt, huru man kunnat tillåta sig dessa uttryck om utskottets oärlighet., om ett inre Rysslandp, som skulle befordras genom detta förslag, samt om försvunnen folkrätt och rättvisa m. m. Af verkligt homana vedersakare tyckes mig äfven ekonomiutskottet kunnat förvänta att blifva behandladt med mera grannlagenhet. Svenska bröder ock ståndsbröder böra väl ock låta hvarandra tillgodokomma något af den menniskovänlighet, som jag är förvissad att vi alla äro benägna att visa våra norska bröder, äfven om meningsskiljaktigheter skulle förefinnas, huru de ömsesidiga förhållandena brödrafolken emellan skola tillrättaställas. Hvarföre skola vi väl förkättra hvarandras på redlig öfrertygelse grundade olika åsigter? Måtte vi icke istadkomma split och oenighet inom oss sjelfva och må vi icke göra oss sakre till kärlekslöshet eller bristande grannlagenhet ot hvarken norska elier svenska bröder; men härföre beböfver ingen sky att oförtäldt uttala hvad ban anser rätt och sannt. 28 kan icke, medan jag bar ordet, underlåta att uttrycka min förundran öfver den ängslan, som blifvit uttatad för de rysvärdt utmålade följder, som den röreslagna framställningen om en revision af före singsfördraget och om ståthållarefrågans behandling ! sammanhang dermed kunna komma att medföra. Sådana exklamationer från Sverge fruktar jag skola mera än allt annat inom Norge uppväcka passioner frågor, der de icke borde finnas; och förefinnes verkligen en sådan ömtålig och ovänlig sinnesstämMN8, att så beskaffade, hos K. M. från Sverges rikes ständer framställda önskningar, som de ifrågavarande, konva på så fasansfullt beskrifna sätt uppreta norrmännen, då fruktar jag attmissförhållandena brödrafolken emellan beklagligen redan kunna sägas hafva nått sin kulminationspunkt. Jag yrkar bifall till nu ifrågaställda punkter at utskottets betänkande. 5 . Hr Ridderstad. Tiden är långt framskriden). Ståndets otålighet tillkännagifver sig ljudbart. Man mäste fatta sig kort. Jag vid remissen af den Dalmanska motionen hade tillfalle att fullständigt uttala mina tankar, och jag sedan dess icke fått några anledningar att förindra dem, behöfver jag också icke vara omstandlig. Hvad första punkten i ekonomiutskottets betnkande angår, gillar jag den tili alla delar. Jag gör det derföre, att jag anser revisionen öfverensstämmande icke allenast med Sverges bästa och intres Sen, utan äfven med Norges, men framförallt med den gemensamma unionens. Jag gillar alltså ej mindre den slutsats, hvartill utskottet kommit, än äfven motiverna derför; och kan — i sammanhang härmed — igke annat än på det högsta afstyrka anta gandet af hr Hjertas föreslagna nya motivering, enär den i sanning ic e innehåller någonting. Vill man 1kväl saken, måste skäl derför äfven gifvas. Beträffande tredje punkten, eller frågan om ståthållareskapet, vill jag till de många skäl, som redan äro anförda f r dess unionella karakter, äfven lägga ett. Det är sant, att jag vid ett föregående tillfälle redan framställt det; men detta tillfälle var mera enskildt. Det är likaledes sannt, att en af talarne på förmiddagen upptagit och sökt vederlägga det; men efter min öfvertygelse lyckades han ej deri, och jag återupptager derför samma bevis. et norska Storthingets första vigtiga och stora votering — den 20 Oktober 1814 — angick frågan om huruvida Norge skulle förena sig med Sverge eller-ieke; I Denna votering utföll Med den betydliga pluralitetenaf 72 röster mot 5, till förmån för föreningen. en an:ra stora och vigtiga voteringen, som omedelbart derefter företogs, gälde frågan om konungaval skullle företagas innan man blifvit ense om Grundloven eller icke, hvarvid bestämdes, med ej mindre än 45 röster mot 30, att Grundlöven först skulle diskuteras och fastställas samt konungaval deretter verkställas. Norges förening med Sverge var således definitivt beslutad och afgjord före konungavalet, hvilket äfven vill säga, att unionen exist :rade 7 innan någon unionskonuhg ännu fanns, Det var också i denna ställning, eller Norge, representeradt af Stortbinget, och verge, representeradt af den ordnade konungamaktens lagligt utsedde fullmäktige, kommissarierna, som underhandlingarne började om vilkoren för föreningen eller om Grundleygns innehåll. Sålunda genomgicks också densanima från och med den 14 till och med den 112, Sålunda öfveronskom man om och fastställde genom ömsesidigt beslut öfver den 14 s, om ståthållareskapet, äfvensom 38 om styrelsesättet i unionella frägor, eh häraf följer nu äfven att dessa 46, 14 och 38, oafvisligt äro af unionelt-kontraktmessig natur; detta är bindande, detta är klart. . i j L