Aftonbladet – 26 mars 1860, sida 2

om frejd, och har icke för sitt aftall blifvit behörig ordning tilltalad. Till Stockholms handelsoch ekonomikollegium ! Sedan fullmäktige för Stockholms bandtrerksförening afslagit körsnärslärlingen Gutaf Adolf Eols ansökan att varda till gesäll . körsnärsyrket antagen, bar Eol uti en till kollegium inlemnad skrift deröfver kollegium ;ehagat infordra fullmäktiges yttrande, yrkat öreläggande för fullmäktige att för Eol utda gesällbref, jemte förpligtelse för fullnäktige att godtgöra Eol de kostnader, som han förmenar vara honom tillskyndade. På sätt fullmäktiges, vid Eols berörde skrift ogade protokoll utvisar, hafva fullmäktige ill befrämjande af god ordning redan för längre id sedan fattat det beslut, att handtverksläring. som söker att till gesäll blifva antagen, vör inom loppet af ett år innan han i nämnde ufseende gör ansökning hafva begått Herrans neliga nattvard, och fullmäktige kunna ej förestäl a sig annat, än att en hvar måste medvifva att omförmälda beslut bidrager till god ordning. Men fullmäktiges beslut att vägra Eol gesällbref grundar sig derjemte och hufvudsakligen på ett annat skäl, det nemligen att Eol, vid fullmäktiges sammankomst d. 27 sistlidne Januari, uttryckligen förklarade att han numera icke tillhörde, utan utträdt ur vår statskyrka och omfattade baptistiska meningar. så att han, med sina åsigter om sakramenterna , fann sig förhindrad att begå nattvarden, på sätt i fullmäktiges protokoll, bilagdt Eols skrift, äfven finnes antydt. Fullmäktige finna sig således, då Eol är att anse såsom den der aftallit ifrån vår rätta evangeliska lära och trädt till en villfarande samt i följd deraf ej vidare eger att åtnjuta svensk medborgares rättigheter, icke kunna medgifva Eol rätt att blifva till gesäll antagen. Beträffande slutligen Eols anspråk på ersättning för tidsspillan och besvär hos fullmäktige och i kollegium samt lösen af kollegii blifvande utslag, hvilken ersättning Eol anhållit måtte utgå af handtverksföreningens kassa, anse fullmäktige sig blott böra samma anspråk, såsom obefogadt bestrida. De kommunicerade bandlingarne återfölja. rm —— — Med anledning af ständernas beslut i norska frågan yttrar Upsala-Postenn! Längre fram i bladet. under rubriken riksdagen, hafva vi i korthet redogjordt för rikets ständers beslut i norska frågan. Vi anställa här några betraktelser med anledning af dessa beslut. Hvad då angår beslutet med afseende på det framställda förslaget om underdånig anhållan af rikets ständer, det K. M:t måtte, på sätt han pröfvar lämpligt, låta verkställa revision af föreninEsfördraget mellan Sverge och Norge, så hafva vi alltid ansett det vara gifvet och klart, att detta förslag skulle med värma omfattas af hvarje för afhjelpandet af bristerna i våra unionella förhållanden intresserad medborgare. Väl skulle man hafva önskat, att de, enligt vår uppfattning och åsigt, i flera hänseenden skefva och oriktiga framställningar om unionsförhållandenas beskaffenhet, betydelse och utveckling, som i ekonomiutskottets betänkande förekomma, hade i sammanhlang med fattandet af sjelfva beslutet blifvit rättade. Emellertid är härom för närvarande icke så mycket att säga, enär sjelfva motiveringen blir för rikets ständer en sednare omsorg, sedan expeditionsutskottets förslag till rikets ständers skrifvelse i ämnet ingått till riksstånden. Behöfliga ändringar af motiveringen kunna då göras; men äfven om sådana rättelser skulle uteblifva, betyder detta föga: motiveringen af en rikets ständers skrifvelse har ingen förbindande kraft; den uttrycker endast den allmänna sinnesstämningen hos de personer, som bidrogo till fattandet af beslutet. Beträffande åter rikets ständers beslut i ståthållarefrågan, kan man ej deråt synnerligen fägna sig. Detta rikets ständers beslut, som innebär en begäran hos Sverges konung, att han i sin egenskap af norsk. konung skall uppskjuta norska Storthingets beslut om ändring af 14 i Norges grundlag, synes ingalunda gå ut på något praktiskt syftemål. Ingen af dem, som bidragit till detta beslut, missunnar norrmännen den fördel, som stadfästandet af d.nna grundlagsförändring för dem under närvarande förhållanden skulle I medföra. Det resultat, petitionen visar sig omedelbart åsyfta, är ej i denna sak det vigtigaste. Detta utgöres af det anspråk, hvartill man anser sig berättigad, att få den till ändring föreslagna paragrafen i Norges grundlag, ehuru den ej blifvit i riksakten upptagen, erkänd såsom ett stadgande af traktatsmessig natur, hvars ändring erfordrar bifall af Sverges regering. Stadgandets egenskap af norsk grundlagsbestämmelse ensamt eller derjemte af traktatsbestämmelse emellan Norges och Sverges regering utgör tvistefrågan i bärvarande hänseende emellan Norge å ena sidan och de svenska representanter å andra, som bidragit till ifrågavarande rikets ständers beslut. Huruvida nu det af rikets ständer uttryckta anspråk för Sverges räkning är rättmätigt eller icke, har, såsom bekant är, utgjort föremålet för de lifligaste debatter. Vi vilja ej upprepa skälen å ömse sidor, Så mycket synes dock vara klart, att frågan om bez essens STAS SONENS EAA