Aftonbladet – 26 mars 1860, sida 2

sattaste ytterlighet, än att utsätta sig för misstankan att följa en Crusenstolpes exempel, d. v. s. att gå i någons fotspår, i stället för att med breda sulor klifva sin egen väg. Då vi vanligen skrattade åt denna hans tvungna originalitet, då vi sökte göra honom uppmärksam på det understundom rent afvita i dessa bans djerfva innovationer, blef det alltid samma lakoniska svar, högtidligt uttaladt med dessa välbekanta argusiska gomljud: Det der begriper ni inte, gossar För sin egen del ansåg han sig naturligtvis med allt detta stå ett helt sekel framom såväl Askelöf som Crusenstolpe, och då någon i hans sällskap tillfälligtvis nämnde dessa båda namn såsom stora gastronomiska utmärktbeter, lät han först förnimmas en vördnadsbjudande fnysning, hvarefter han, olympiskt blickande omkring sig, utbrast: Det är en usurperad reputation l Jag vet egentligen icke mer än en enda person, för hvilken Argus-Johanson i köksvetenskapliga ämnen hyst någon aktning; detta var den gamle värdshusvärden Bariuss När Johanson varsnade honom, der han alltid fet och varm visade sig i sin köksdörr med ett bländande förkläde framför sig, ljus aade hans blick till ett nådigt leende, och det var en glädje att skåda dessa begge män, hvilka i medvetandet af en gudomlig sjä frändskap njöto af hvarandras anblick. När Barius en vacker dag lade pig att af:omna ifrån sina omeletter — ingen dödlig har presterat dem bättre än han! — drog Johanson en suck, som verkligen tycktes komma ur bans bjerta, och hn uttalade dessa profetiska orden: smed honom är död den siste kocken!e