Aftonbladet – 23 mars 1860, sida 2

blåser lära komma att springa sönder, innan man kan diplomatiskt beräkna deras transitoriska form.? Rörande Humboldts ställning till hofvet och sin omgifning yttrar Varnhagen den 26 Dec. 1845: ?Humboldt försäkrar mig, att utan sitt förbållande till hofvet, skulle han här icke kunna lefva; han skulle förvisas, så högt är han hatad af ultras och pietisterna; Det är otroligt huru man dagligen söker intaga konungen emot honom. I andra tyska länder skulle man lika litet kunna tåla honom, så snart han ej längre egde qvar skyddet och skimret af sin ställning?. Ett par år sednare skämtade Humboldt ötver, att en viss hr von Massou hade i kammaren anfört liberala åsigter såsom en beskyllning. Humboldt ansåg sig derföre sjelf såsom en misstänkt person. och detta-i dubbelt afseende, emedan mninistern Bodelschwingh ju äfven betraktade litteratörer under denna kategori. Ännu sednare skrifver Varnhagen; den 24 November 1851: Emot H. försöker man. alla möjliga insinuationer. De små och de medelmåttiga, son: ganska väl känna, att de äro ingenting emot en stor man, sluta derföre förbund sinsemellan emot honom på ett -afundsamt och förhatligt sätt, och tro-sig derigenom blifva något. — — Humboldts svagheter äro bekants. ban gör ingenting i hemlighet, han låter sc sig sådan han är; men hans storhet må -förblifva oantastad, storheten af hans snille, och den icke mindre storheten af hans hjerta! Och sedan de åttio åren — hvilket bålverk : Hvem skulle våga att öppet löpa. till storm: emot en så ärorik ålderdom! ;