Aftonbladet – 23 mars 1860, sida 1

kan bli alldeles strafflösy och en duell, der man tillfogar hvarandra blessyrer, som ej äro lifsfarliga, kan försonas med två månaders fängelse, är det fara värdt, att det kunde bli lika modernt vid våra universiteter att duellera på sabel och ge hvarandra bugg och skråmor i ansigtet, som det är bland Tysklands bierdrickande och burs-hikosa studenter, isynnerhet vidsmåstadsuniversiteterna. För militären skulle duellen under sådana förhållanden ligga alltför nära till hands, och en osed af det slaget kan, då den gynnas, mycket snart vinna insteg. Ett tecken till den rang och heder, som genom detta lagförslag skulle gifvas åt duellmordet, finner man ytterligare i stadgandet om särskilt skärpt straff, för den händelse at! någon vid envig förfar msvikligenn. Det lig-, ger här liksom indirekt uttaladt, att man i envig, för att de skola åtnjuta sitt privilegium, skall mörda .bvarandra redligen. Men för att bestämma, hvari redligheten och sveket i detta tall skulle bestå, vore det dö nödigt, att ba: detaljstadganden om, buru personer uti duell skulle kunna mördas efter alla konstens reglor och att för utrönandet al allt, som dermed står i sammanhang, införa en särskilt apparat af bedersdomstolar, såson fallet t. ex. är i Preussen, der man af förhållandena ansett sig nödsakad att ge duellmordet en i viss mån privilegierad ställning. men dervid ställt det under vissa kontroller från det allmännas sida. Det finnes, i det skick söm lagförslaget ställer saken, ingen garanti för att icke duellen skulle kunna komma att tjena till förevändning och täckmantel för afskyvärda mordkabaler, liksom helleringen af de preventivåtgärder finnas stadgade, som i åtskilliga andra länder med duell-seder äro föreskrifna. Vi finna visserligen fullkomligti sin ordning, att det gamla duellsplakatet upphäfves; det är oritaligt att personers rang skall qvalificera deras brott, och likheten inför lagen bör vara gäl: lande i dessa fall såsom i alla andra. Men deremot kunna Vi ej annat än finna högst nödigt, att denna afdelning af lagförslaget återremitteras till utskottet, på det duellmördet må ställas lika med hvarje annat mord; i afseende hvarå domären enligt 1 8 kan ha rätt att afgöra, huruvida de synnerligen mildrande omständigheter ega rum, att dödsstraffet kan förvandlas till straffarbete på lifstid. : 4 Om lagens straffbestämmelser, jemte andra ändamål, äfven ha det att vara afskräckande, så är det väl få brott af närbeslägtad. natur, der just det afskräckande i straffet och i sjelfva brottets klassifikation bör kunna göra sig så mycket gällande som i fråga om dueller. der förbrytarne vanligen äro personer med en viss grad af bildning och oftast ha rådrum ettföre brottets begående reflektera öfver detsamma och öfver sin ställning, a Då duellväsendet icke medför någonting godt, då det står i strid med det Jagbundna samkbällets ide och i stället för lagligheten och rättvisan sätter sjelfhämnden, näfrätten och slumpens välde, finna vi intet skäl att man företäger någontingi lagstiftningsväg, som blott kunde befaras ge någon näring deråt, mycket mindre sådabt, som man-möd temlig visshet kan förutse skola uppkalla det till lif. Då vi varit nog lyckliga att ett sådant bärbari för: svunnit ur våra seder, må vi då akta oss för att under ett alldeles falskt åberopande af humanitetöns fordringar på ett balft och bakvändt sätt följa exemplet af andra länders lagstiftningar, Cer man måste i viss mån smeka och undvika att gå bröstgänges till väga med oseden, så lävge den har så djup grund vanan och folkmeningen.