Aftonbladet – 23 mars 1860, sida 1

Det uppgifves från. ett visst håll, att en all män glädje, ett allmänt jubel skall förspörjas inom hufvudstaden med anledning af ständernas beslut i den norska frågan. Det är ganska möjligt, att stämningen verkligen kan vara sådan på en viss tidningsbyrå, der man enfaldeligen inbillar sig hafva åvägabragt ett resultat, till hvilket så många olika omständigheter och förhållanden samverkat. Möj ligt ock, att en sådan sinnesstämning bemäktigat sig en och annan af de politici, soni bade haft mödan ospard att fästa sitt namn vid de framställda förslagen, och för bvilka utgången följaktligen gällde en personlig seer eller ett personligt nederlag. Möjligt slutligen att jublet är stort hos riddarhusmajoriteten. Utom dessa kretsar har icke något jubel försportsöfver ständernas beslut. Hvarjetänkande; äfveti bland dem, som till följd a sin juridiska uppfattöing af frågan understöd utskottets förslag, måste inse, och inser verkligen, att ständernas beslut ovilkorligen måste leda till ganska bekymmersamma förvecklingar, och ingen fosterlandsvän, som är oförvillad af partiyra, gläder sig någonsin deröfver, att fäderneslandet blifvit fördt till en betänklig kris. De kunna väl finnas — och detta är den enda rimliga förklaringsgrunden till åtskilliga borgareståndsledamöters bållning i frågan — hvilka anse, det denna kris var oundviklig och att den i sinom tid skall bära goda frukter, mer de skulle icke älsk sitt fädemesland; om de kunde gläda sig? sjelfva krisen, om de kunde jubla öfver de ömsesidiga bitterbet. som måste blifva en följd af densamma, — och de göra det derföre icke heller. Det vore sannerligen icke mycket be. vändt med den svenska nationens berömda ridderlighet, om det vore möjligt, att denna nation kunde jubla t. ex. deröfver, att dess konung blifvit försatt i nödvändighet att, vid det beslut han har att fatta, motsätta sig al. tingen de råd, som lemnas honom af hans svenska könseljledamöter, eller dem, som lemnas honom af hans norska rådgifvare; antingen de önskningar, som uttalats af det ena olkets tepresentanter, eller dem, som frambäras af det andras. Då man vet, att konungen är konstitutionell konung i sina båda riken; att hän besvurit bådas grundlagar; att bådas frioch rättigheter derföre måste vara bonom lika dyrbara, så förstå vi sannerligen icke hvilken känsla är, som skall göra sig gällånde hös den, som kan glädja sig och jubla deröfver, att konungen blifvit försatt i en sådan belägenhet. Till svenska folkets heder tro vi oss också kunna försäkra, att fölket icke jublar öfver den bekymmersamrna ställning, som blifvit en frukt af ständernas beslut, och som är så mycket beklagligare, som den inträdt just nu, då vi behöfva något lugn för de stora företag vi ha å bane och de teformer vi behöfva, som den framträder inför Europas blickar just i det ögonblick, då vi presentera oss såsom låntagare på den europeiska pendingemarknaden och behöfva att ingifva förtroende för vårt folks klokhet, sans och praktiska allvär. Enigheten på riddarhuset och det ovanligt stora antal ledamöter, som voro tillstädes för att i denna sak uttrycka. sin mcding, framhållas isyhnerhet från den sidan såsom ett bevis, att det första ståndet icke s3 uteslutande Tedes at sjelfviska syften, com man trott sig hafva anledning å. Det skådespel, riddarhuset företedde i lördags, den stora mängdQRaf dessa sjelfskrifna folkombud, som