Aftonbladet – 23 mars 1860, sida 1

l HUVIEF ADULT I I morgon torde till behåndlitig hos stänI derna förekomma lagutskottets betänkande i anledning af den kongl. propositionen med förslag till författning angående mord, dråp och annan misshandel. Liksom vii allmänhet varmt ifra för en i öfverensstämmelse med den nya tidens idder stående reform af Vår brottmålslag, ha vi ock redan uttalat vår tillfredsställelse deröfver, att man vid denna riksdag åtminstore bör kunnna motse en ny lagstiftning rörande våld å person, d. v, s. den del af brottmålslagen, hvilken, såsom utskottet med rätta anmärker, tydligast bär dragen af en förgången tid, å ena sidan genom en öfverdrifven stränghet, å den andra genom en öfverdrifven slapphet. t Men på samma gång man tillbörligt skatI tar åt humanitetens fordringar och följer andra länders exempel, som stå före oss i kultur, bör man. dock se till, att man icke genom oförsigtighet och opåkallad klemighet från lagstiftningens sida framkallar ett ondt, som nu icke existerar och ätt man icke rådfrågar främmande Jänders lagstiftningar ir de fall, der dessa måst göra afseende på och ha ett i visst undseende med missförbållanden och oseder, som lyckligtvisicke existera i vårt land. i Vi yttra detta med afseende på den afdelning af förslaget, hvilken handlar som envig, i afseende på hvilka regeringens förslag innehåller ofantligt förringade straffbestämmel-! ser emot de nu lägstadgadej och der utskottet ytterligare förmildrat desamma. Vi ha-den stora lyckan framför många andra länder med ganska hög bildning, att duellväsendet, denna mörka lemning från hedendomens och den -krassaste näfrätts tider, icke existerar i Vårt lend; vi kunna verkligen lyckönska oss att, då en dylik privilegierad mordinstitution lyckats bibehålla sig i andra länder till trots-för kristendomochem upp: lyst tidsanda och Bli så rotfästad i: folkseden, att landslagarne måst, om ock med ovilja, i viss mån respektera densamnia, den deremot hos öss är alldeles utrotad och icke Kar det rmgaste stöd i folkets. sed ock opinion. Men för detta lyckliga förhållande ha viej att tacka några vissa nationalegenskaper hos vårt folk, nördbons större sans och betänk! samhet; —hetsigheterna ha tvärtom hos ossett ganska :stort spelrum; utan det beror till väsentlig del på lagstiftningen. Det vär två af svåra största konungar, Gustaf II Adolf och Carl KI; som satte ysan till röten på det å Sverge yppigt flörerandevduellväsendet. Detta skedde i en tid dåradikalkurer i lagstiftningsväg Kunde genomföras; I vår tid skulle när got dylikt icke gå så lätt, DueHen förlorade helt öh hållet hvärjeshedersrang och hvarje privilegium; den betraktades helt enkelt såsom mord och bestraffades med döden; enda skilnaden blef deny att blotta förberedelsen till detta brott straffades strängare än till andra brott af safbiia Natur. Erfarenheten har visat, att denna duellens likställigbet inför lagen med det simpla mordet, denna könsiderationslöshet, med hvilken lagen afkläder detta särskilda! species af mord all falsk glans, hvarje skimmer af hederlig: bet, — ätt detia utgör det erda medlet att utröta duellen ur! fölkseden. Alla de försök män gjort Med hvarjekanda olikartade straftbestämmelser, som dock medgifvit duellantmördaren en viss privilegierad ställning, ha visat sig fruktlösa i fråga om att i väsentliare mån sätta en gräns för duell-ofoget och nedsätta det i folkmeningen. Då vi uti detta hänseende kommit tillett mycket lyckligt Tesultat; kän då-vara sköl, att efter främmande mönster, som för oss i detta -fall Verkligen ieke ha någon tillämplighet, äfventyra att åtet bringa dueller i bruk och till heders, för att måländå sedermera, när detta väl skettbörja fåfänga försök med sträng lagstiftning emot desamma? Enligt hu gällande lagstiftning (duellplakatet af den 22 Augusti 1682) är duellmordet belagdt med dödsstraft, hvarjemte såväl mördaren som den mördade skola i tysthet begrafvas. Utmaning till duell bestraffas med förlust af tjenst, 2000 dalers böter och två års fängelse. Samma straff drabbar sekundanterna, och detta gäller, antingen duellen verkligen kommer att bli af eller ej, endast utmaningen skett. Till förekommande af duellernia finnas dessutom åtskilliga stränga straffbestämmelser för öqvädinsord och skymfligt beteende emellan de personet, som betraktas såsom diellsmässiga, nemligen ridderskap och adel; krigsbefäl och deras vederlikar. De trätor och slagsmål, som ske emellan andra, dömas efter allmänna lagen. I Kongl. Maj:ts proposition finnes nu straffet för duellmord nedsatt till straffarbete från 6 till och med 10år, och de öfriga hithörande straffbestimmelserna äro mycket lindrigå, men ha ytterligare blifvit mildrade af utskottet, hvars förslag lyder sålunda: Om; envig: s 51. Hafva tvenne, efter aftal, in!åtit sig i envig med hvarandra, och varder någon deri dödad; dömes banemannen till straffarbete från och med 6 till och nietl 10-år. Vär detaftal gjordt, att enviget ej skulle: utan enderasdöd slutas, ocH kommer död deraf; dömes till straffarbete-på lifstid.Får någon AR kroppsskada; vare gerningsmannen förallen till straffarbete från och med 2 till och med 6 år; skedde ringare eller ingen skada; dömes till fängelse från och med 2 månader tilloch med 2 är, 4 52. -Förfar någön vid envig svikligen och får den andra deraf död; vare lag, som om: mord i 1 4 sägs; Blef genom den enas svikliga förfarande svår kroppsskada den andra tillfogad; dömes gerningsmannen till straffarbete från och med .6 till och med 10 år, Kom deraf ringare skada; dömes till straffJarbeta från och med 2 till och med 6 år. 4 53:Den, som utmanar annan till env!g, eller slik utmaning antager, skall; ändå att enviget ej I kommer-till verkställighet, straffas med fängelse från och med 2 till och med 6 månader, , Såmma lag vare, der någon låter bruka sig till biträde vid öppgörande af aftal om envig eller till vittne vid sådan strid. : -54. Hafva tvenne träffat affal om envig, men afstå de frivilligt derifrån, så att det ej. till verkställighet kommer; vare för straff frie; och ege i ty fåll äjsvar 61 heller im för dem som vid aftalets