Aftonbladet – 16 mars 1860, sida 3

natligt och trakasserande, och denna betrielse bör lika gerna kunna ske i dag som i morgon. Den borde i sjelfva verket ha skett för längesedan. S. B. En resandes lakttagelser i södra Sverge. X.. d. 29 Febr. Du vill veta hvar jag gjort af min sommar. Den har till större delen förflutit under periodiska utflygter åt åtskilliga trakter i vårt vackra och försummade fädernesland samt i vårt vackra och icke försummade grannrike. Man har dock hvad vårt land angår den förnöjelsen satt finna, det sinnet och omtankan för befrämjande af samhällenas framåtskridande på såväl det nyttigas som det angenämas vägar här och der börjat vakna. Man märker dock mångenstädes att hågen för det bättre ännu blott är ett barn, så famlande och ibland rent af misslyckade äro bemödåndena. Men barnet växer och förvärfvar så småningom vetande och smak, hvilka egenskaper, om de allt framgent odlas och utvecklas, isinom tid skola gifva upphof åt arbeten, som i fulländadt skick erbjuda större trefnad och nytta. Att vilja förkofra sitt vetande och sin smak, att. vilja taga rättelse af begångna fel, går dock hos: vår -hetsiga nation mycket trögt; men, såsom Wadman en gång yttrade om en viss riksdagsmans rykte, det går ändå.? Vår egen gamla välkända stad, Kalmar, återsåg jag visserligen med nöje, men dock ej utan ?blandade känslor?. Du minnes huru vi, som af naturen fått den då för: tiden å casty icke synnerligen allmänna gåfvan att lägga märke till och noga gifva akt på omgifvande föremål, harmades öfver den likgiltiga och skamliga vårdslöshet, hvarmed den välbelägna. staden behandlades. Dess urgamla betydenhet och stora märkvärdighet tycktes vara allraminst kända och värderade af invånarne sjelfva; de sökte förmodligen. i ersättning skänka den en ny märkvärdighet. efter dåvarande tiders begrepp, genom den fullkomliga frihet från allt hvad man benämner ordning och skick, renlighet derunder inbegripen.. Snusket växte, så att säga, de goda stadsboerna öfver öronen. Det fanns, såsom. hela verlden också sjöng, ingen qvast i Kalmare stad förrn lördagen, och knappast då en gång. Man byggde, rustade, städade eller ostädade, alldeles efter eget godtycke, och kände ingen olägenhet af denna sköna ?frihets? . följder. Det är derföre en fröjd för en vän af! ordning, hvilken efter ett par decennier ditkommer, att se, det en fördelaktig förändring. härutinnan inträdt.. Man märker snart attj nyssnämnda visa ej längre i all sin stränghet kan på den goda staden tillämpas. Det synes att der nu för tiden finnes en qvast? och att der sedan sopat bort hvarjehanda otyg. -Men ovanor äro sega. Man måste uppföstras till ordningskärlek liksom till allt annat. Emedan, hvad Kalmar beträffar, denna uppfostran så godt som nyss är börjad, finner du lätt att framstegen ej kunna vara alldeles fullständiga. Mycket återstår ännu att: göra. j Väl vetande att du, lika mycket som jag, intresserar dig för den gamla kära platsen, vill jag föra dig omkring de sedan fordom välbekanta ställena och låta dig se huru långt man hunnit på bättringsvägen.. I Först ställa vi vår vandring till det gamlal ärevördiga slottet. Detta dyrbara minne af en förfluten, storartad tid vär länge öfverlemnadt åt förödelsen. Det är den för kort tid sedan aflidne monarkens kärlek -och; aktning för: monumenterna-af det lands: olyckor och ära, hvilket försynen gifvit honomtill hem, som vi hafva att täcka för en börjad bättre vård af: denna åldriga borg, i och vid hvilken historiens gudinna: gerna. dröjer: för. att..göra sina anteckningar. sel0a.4 Den vackra brunnsöfverbygghaden är -restaurefad till sin ursprungliga prydlighet; Detta är det hufvudsakliga af de yttre ärendenas behandling. Dessutom. har; man ;dragit.: försorg om att igentäppa en -hop öppna fönstergluggar och undanrödja den -massa skräp af alla möjliga slag, hvilken, såsom du säkerligen minhes, utgjorde dess förra tillbehör. För öfrigt är det yttre oförändradt — tills vidare. Inuti slottet har ett kostbart arbete under loppet af några år fortgått. Jag: minnes ännu din vrede öfver de göther, vandaler och hunner, hvilka karfvat sönder och förstört de ypperliga och dyrbara väggpanelningar, som afjl bränneri.och magasinsdirektörer blifvit qvar-H lemnade i några af rummen. . Dessa :panelningar; äfvensom de qvarglömda utmärkta taken återställas nu med stor skicklighet; Och för den, som icke sett medeltidens praktsalar, förtjenar det att gör en resa.till;Kalmar (för att beskåda detta renovationsarbete. Den gamla prakten var tung: men solid, varaktig, värderik och storartad. Vår tid nöjer sig med papper och Brönsskållor, eller på bin Töja med en sidenklut. Den breder också ut sig mera och är alltså en prakt på bredden; höjden och djupet frågar den ej stort efter. Månne ej ett likartadt förhållande eger rum äfven i fråga om generationerna? i Hvad annars sjelfva företaget angår, så kan derom vara åtskilligt att säga. . Jag vill dock; åtnöja. mig med den anmärkringen att. mani måste -hafva mycket godt-om penningar; då man företager sig att -med ofantlig kostnad dekorera sälar i — en ruin. Ty en ruin är redan slottet och blifver. det allt mer och mer. Torn och vallar äro förstörda och rasa dag för dag; murarne äro. remnade på många ställen och börja skilja sig åt. Ingenting göres att vidmakthålla dem. Ooksåj skulle det knappast löna mödan att någonting åtgjordes. Förfallet är redan för stort, ochi att. afbjelpa detsamma skulle medföra enormal kostnader. Till hvad ändamål skulle det ock! väl ske? Orten skulle visserligen både inom andens och materiens område draga nytta afi ett furstehofs vistande derstädes; men furstefamiljerna gruppera sio nu för tiden helst i