Aftonbladet – 16 mars 1860, sida 3

baka prydde landskapet, fått dela slottets öde: att förstöras, företer den kala trakten en temligen ful kuststräcka, ingalunda inbjudande till bosättning, allraminst sedan stadsboerna företagit sig att läggasin begrafningsplats utanför vallgrafven. Den platsen är ock ganska lämplig. Förgängelse bredvid förgängelse. Och då vålnaderna af våra Folkungar, unionsregenter, Wasar och Carlar i det bleka månskenet samla sina hof till fester; eller utkämpa sina fordna strider, reser sig äfven den yngre generation, som nu hvilar på deras mark, och förundrar sig öfver den glans och den krafty om hvilken dess tid saknade all föreställning. För de lefvande är herrligheten försvunnen och kan aldrig återkomma. Ett nytt tidehvarf har höjt spiran emot sin fader och vill regera efter sitt sinne. Det är dess rätt. Må slottet derföre öfverlemnas åt tiden! Denne öfverintendent förstår sin sak i grund och ger åt sina verk former och dekorationer, som vårt Stockholmska embete, oaktadt sin, såsom det påstås, alltför brådskande sträfvan — får se sig om att kunna imitera. Må blott den gamla kungaborgen skyddas mot menniskovåld, och den skall ännu i sekler, i allt mer och mer. förskönad form, förtälja om de störa män, som der bott, och de stora tilldragelser, som derstädes timat. (Forts.) POSTAS SN