ränteradt att varda bibehållen vid de inkomster (utan undantag), som förefunnos vid hans tillträde till tjensten. Men äfven om så vore — det jag icke känner — bevisas ju tillfullo af det ifrågavarande kongl. brefvet att sjelfva utfärdandet af passersedlar icke kan vara honom i samma grad vid :tjenstens tillträde garanteradt, enär det ju i sådant fall hade varit alldeles öfverflödigt och nästan litet smaklöst att år 1856 särskildt förklara honom bibehållen vid denna så kallade brättighet,. Man kan tänka sig att någon garanterat honom 12-skillingen, men dermed bevisas icke, att han ej skulle kunna få den gratis och utan besväret. Juristen har kallat hela denna speciella fråga mycket underordnad, och jag förenar mig härutinnan med den ärade preopinanten. Borgmästaren må erhålla sin ersättning, med rät. eller af billighet, men passersedlarne böra försvinna, sedan de för längesedan totalt försvunnit från dansk sida. Jag har redan vid föregående tillfällen yttrat, att borgmästaren i Helsingborg säkerligen icke för sin del pockar på rätten att utfärda dessa papperslappar såsom en honom tillkommande. jus majestatis,, och jag förmenar att landssekreteraren i Malmö gör det lika litet. Ersättningsfrågan må arrangeras huru som helst, hufvudsaken är att den trafikerande allmänheten befrias från ett tvång, som i mångfaldiga afscenden är förhatligt och trakasserande, och denna befrielse bör lika gerna kunna ske i dag som i morgon. Den borde i sjelfva verket ha skett för längesedan. S. B.