Aftonbladet – 16 mars 1860, sida 3

HOUHUNG 29V,TVV,VUV Dessa passersedlar! Dessa passersedlar!! Jag hade visserligen för längesedan tänkt och hoppats, att jag i denna sak hade sagt mitt sista ord; men ödet synes så vilja foga, att jag ej så alldeles lätt slipper denna. kardborre, . Af Aftonbladet har jag sett att den agitation, som nyligen blifvit väckt mot hela detta skånska passersedels-oväsen, till och med har ådragit sig den gestrenge Herr justitieombudsmannens uppmärksamhet; jag finner tilllika af ett af Aftonbladets senaste nummer att en jurist tagit aftären om hand. Detta tyckes alltså börja att antaga hvad man kalar: vissa dimensioner, och från följetongen Åytta sig upp till högre sferer. Godt! Jag ar naturligtvis intet deremot. Emellertid och just af den orsak, att en !08 auktoritet funnit sig föranlåten att kasta Sina blickar åt denna affär, finner jag mi äfven för min ringa del föranledd till. att ännu med ett par ord blanda mig i diskusSlonen, särskildt för att beriktiga vissa punkter i juristens inlaga och sålunda söka hålla ela frågan på fullkomligt rättslig grund. Juristen har behagat visa mig den artigheten att förklara mig för alldeles icke illa underrättad; må jag gifva honom den :komplimang tillbaka, att äfven i hans artikel, vad angår hela passersedelshistoriken och sjelfva det abderitiska i detta passväsen, uttalar sig en sakkännedom, den jag tror mig kunna på goda skäl vitsorda. Deremot — ty rätt skall vara rätt — kan jag ej underlåta att fästa mig vid ett par små misstag i hvad an särskildt yttrar om passersedlarne såsom. !nkomst för borgmästaren,. Det påstås af juristen, att de af borgmästaren i Helsingborg citerade kongl. bref icke förefinnas i gon förf.ttningssamling... Jag sänner. verkligen icke huruvida alla.-dessa bref i någon sådan samling förekomma; men det frapperar mig att juristen förbisett, att i Svensk Författningssamling åtminstone finNas intagna ett par af dessa kongl. skrifvelser; nemligen den af den 26 April 1856. Denna skrifvelse, som för öfrigt är kuriös 108, innehåller, att, .den förändring :med afseende på pass och passersedlar hädanefter Må vara gällande, att endast en auktoritet må hafva hvartdera af detta slags papper under Sitt departemang (icke som förut både. borgMästare och kommendant i Helsingborg). Kommendanten skall sålunda ensamt taga befattNing med att visera pass (gratis för inländska, mot 1 rdr lösen för utländska), hvarmot borgmästaren i: Helsingborg skall bibehållasvid sin rättighet att utfärda: passertedlar för löfverresa från nämnde stad till Danmark, mot en afgift af 8 sk. bko,; skolande dylika passersedlar icke vidare af komMendanten påtecknas. 1 lära höraf att det verkligen är borgmäslaren (ej magistraten), som genom det nyaste kongl. reskriptet fått sig såväl ålagdtbeSväret med passersedlarne som tilletkändt tolfskillingen derför; men vi lära tillika, att eSSa passersedlar skola utfärdas för öfverresa från Helsingborg till Danmark), och det torde då blifva borgmästaren ganska svårt ätt styrka sin rätt till att ålägga passagerare från Helsingborg till Malmö att äfven förse sig med dylikt papper och derför erlägga lösen; då det i samma kongl. skrifvelse uttryckligen heter, att borgmästaren skall för sin tjenstetid erhålla 12 skillingar af den riksdaler Ommendanten eger att taga. för visering af utländskt pass, men det, deremot ej med ett ord nämnes om någon viss atlofvad tid för borgmästarens rättighet till att taga samma tolfskilling för passersedlarna, hafva vi bär fältet öppet för olika: gissningar. Hvad som ligger närmast tillhands, är onekligen att man ansett passen vara af en sådan mera stabel natur, att man trott sig; kunna: garantera Ååtminstone den nuvarande borgmästaren för hans tjenstetid hans fjerdedel af dessas viseringslösen, hvaremot man åter med afseende På passergedlarna haft det i tankarna, att dessa möjligen skulle af en eller annan anledning lättare kunna komma att försvinna, hvadan man också härvidlag funnit rättast att endast tala i allmänna ordalag; dock är det möjligt att den nuvarande borgmästaren eger på fickan något särskildt dokument,): hvarigenom det blifvit honom en gångäförgalla ga-Å