Aftonbladet – 16 mars 1860, sida 2

torn. Jag måste derföre handla på egetbevåg. Kom hit, medborgare lillepytt! Vedsågaren, som höll den bistrafrun ihögsta ;vyrdno och sig sjelf:.i en underdånighet, som hvilade på dödlig fruktan och bäfvan, närmade sig med handen på rödmössan. Beträffande de der signalerna, medborgare lillepytt,, sade fru Defarge i skarp. ton, är du beredd att taga dem på din ed-redan i denna dag? Ja, hvarför inte dä? skrek vedsågaren. Hvarendaste dag, i solsken och slask, från tu te fyra, allti mä tecknande och sinalerande, än mä ungen, än jensamer. Jag vet hva jag vet; jag har sittet mä mina likamliga ögon. Han gjorde en oändlig mängd åtbörder under det han talade, för att härma några af de många slags signaler, som han dock, naturligtvis, aldrig hade sett. Tydligen en sammansvärjning, sade Jacques Tre. Uppenbarligen. Juryn är väl pålitlig? sade fru Defarge, i det hon såg på honom med ett hemskt smålöje: Förlita er på den patrietiska juryn, bästa medborgarinna. Jag ansvarar för mina medjurymän. Låt mig se, sade fru Defarge, efter åter en liten stunds tankspriddhet. Jag kommer tillbaka till det igen: mån tro jag kan skona den der doktorn för min mans skuld? För min egen del gör det mig just detsamma, om han lefver eller är död. Kan jag skona honom, mån tro? Det är dock alltid ett. hufvud tillp, anmärkte Jacques Tre, med sakta röst, Vi börja verkligen lida brist på hufvuden; det vore ren misshushållning, tycker jag för min del. Han signalerade med henne, då jag såg