Aftonbladet – 16 mars 1860, sida 2

ippställa alternativer af det slaget! Landets enhälliga opinion.? De blånd den svenska allmänheten, hvilka äsa tidningen Nya Dagligt Allehanda ha ander flera veckors tid haft tillfälle att ända ill leda höra upprepas försäkringar derom, att pländets enhälliga opiniona gillar och understödjer denna tidnings hätska och oförnuftiga atgjutelser mot det. brödraland, med hvilket svenska folket genom högtidliga fördrag sammanknutit sina öden och med hvilket Sverge, Jå farans stund en gång kommer, skall kämpa sida vid sida om gemensam sjelfständighet. Men framför allt säges landets enhälliga opinion understödja anspråket på svensk inblandning i norska ståtbållarefrågan. Redan i de dagarne, då hr Dalmans motion först framkom, sades landets -enhälliga opinion understödja densamma; och nu, då ekonomiutskottets majoritet, oaktadt den bästa vilja i verlden, icke ansett sig kunna understödja denna motion, utan, enligt hvad dess mest nitiske försvarare nödgats medgifva, flyttat frågan på ett helt annat fält, med sitt tillstyrkande gått på sidan om motionenn, — nu lärer också landets senhälliga opinion stå tillreds och gilla äfven det förslaget. Lyckligtvis för fäderneslandets stora intressen, hvilka i den upplysta folkmeningen ha sin högsta målsman, skapas icke en landets enhälliga opinion så der uti en handvändning. En enhällig opinion alstras först då, när en fråga hunnit framträda för alla samhällsklasser, för anhängarne af alla meningsskiftningar såsom en klar och påtaglig sanning, såsom en tydlig och oomtvistlig rät. Och har så en enhällig opinion en gång kommit till stånd, då skiftar den icke heller i en handvändning efter :de herrars beqvämlighet, som i brist på bättre skäl föra landets enhälliga opinion på turgan till stöd i dag för et förslag, i morgon för ett annat, som går på sidän om det första. Det stora talet om landets enhälliga opinion i norska ståthållarefrågan hopkrymper helt enkelt och simpelt till ett slagord, hvilket tillgripes såsom ultima ratio, för att styrka de troende, uppmuntra de tveksamme och skrämma de svage och feghjertade. Vi för vår del brösta oss ingalunda med, att den af oss omfattade mening, ännu åtminstone, blifvit med fullt och klart medvetande omfattad af landets enhälliga opinion, ty vi påstå, och vi skola bevisa, att i denna sak ingen enhällig opinion bildat sig.. En hufvudorsak dertill är, att den fråga, som är å bane, är en rättstråga, som, huru enkel den än må synas för dem, som med henne gjort sig förtrogna, likväl för mången synes invecklad och svårlöst. Hvad åter angår dem, som bildat sig och uttalat en mening i ämnet; är sanna förhållandet det, att. meningarne ännu äro delade. Vi icke blott hoppas, vi äro lifligt öfvertygade, att det skall blifva annorlunda, då pas;sionerna hunnit lägga sig och man fått lugnt och moget öfverväga saken; men det kan icke bestridas, att så nu är förhållandet. Huru står det väl i verkligheten till? Dej som skrika om landets enhälliga opi nion, åberopa sig derpå, att åtskilliga landsortstidningi 7 Med dem instämt. Nåväl, haäfva icke åtskilliga landsortstidningar slutit sig äfven till den andra sidan, dels genom egna uppsatser i ämnet, dels. genom aftryckandet af andra tidningars yttranden i detta syfte. Vi ha icke summerat antalet på ömse sidor, men vi tro, att de någotsånär uppväga hvarandra. Hvad de på ömse håll anförda skäl beträffar, så äro vi naturligtvis jäfviga att fälla utslaget; men i afseende på de olika organernas berättigande, , att .uttrycka. sin orts tänkesätt, att uttrycka något annat än redaktörernes individuella åsigter, eå gälla de å ömse sidor lika mycket eller lika litet. Jäfvar man i det hänseendet den ena sidan; så jäfvar man på samma gång den andra. Men det stora flertalet, säkerligen två tredjedelar om ej tre fjerdedelar, bland landsortstidningarne — har icke uttalat någon mening alls i norska ståthållarefrågan! Och hvilkendera sidan är berättigad att räkna de tigande bland sina anhängare? Hvad dernäst vidkommer representationen,