Aftonbladet – 14 mars 1860, sida 3

utsåldt hus. Denna YSmålauds-tös? eger en mjuk sopran af godt omfång, särdeles lätthet för coloratur, och dertill en lycklig intonation. Valet af de konsertnummer hon sjöng var snart sagdt enfaldigt: Isabellas aria ur Robert och Grefvinnans Ess-durs-aria ur Figaros Bröllop! Begge dessa numror, allt för svåra för en nybörjare, tåla ej vid att meningslöst framsjungas. Ackompanjemanget var lika olyckligt; deri förspordes en fullkomlig brist på takt hos pianisten, hvilket var så mycket mer förvånande som ingen mindre än sjelfva hr Franz Berwald satt vid pianot!!! — Man har påstått att hr F. B. skulle utan förstånd ba va öfvat Christinas röst, men i detta påstående kan-jag ej instämma; tvärtom kunde ej den minsta ansträngning eller forcering bemärkas. Hr B., som är i egenskap af musikus en sådan händig man, har naturligtvis så mycket begrepp .om en ung röst, att han ej spränger den; och för öfrigt har ju Christina Nilsson redan i tvenne år, som det påstås, åtnjutit sångundervisning hos en af våra fordna unga sångerskor, som sjelf utrikes utbildat sig i sångkonsten. Jag såg häromdagen ett råd n —u— i Dagligt Allehanda att Christina Nilsson skulle instickas bland eleverna i musikaliska akademien och ätt der för henne vore rätta stället. En mill Thegerström spelte på Stina Nilssons konsert ett par pianonumror temligen taktlöst, eburu med. ganska uppdrifven färdighet. 4 Sångaren Willman gaf lördagen: den 2 Mars konsert å Kongl. teatern, der, utom de vackra ouverturerna till Cherubinis Anakreon samt Mendelssohns Sommarnattsdröm åtskilliga nya sångkompositioner förekommo. Bland annat sjöngs af mil Gelhaar en fioritur-aria ur Meiyerbeers nyaste opera Le Pardon de Ploörmet. Det lärer vara samma aria, i hvilken m:me Cabel vid opera Comique i Paris skall riktigt , excellera som fioritur-sångerska. — Också här!