Aftonbladet – 14 mars 1860, sida 3

erfarenhet i dessa saker. Framgången uti en Irabbning med fienden beror ganska mycket på soldatens hurtighet, mannamod och färighet att kunna handtera sitt gevär; befälet leremot har uti en batalj helt annat att göra in att stå och vexla skott med fienden, och r derföre icke heller försedt med gevär, utan endast med sabel eller värja. Jeg kan derföre icke nog ifrigt påyrka, att alla våra skjutföreningar måtte blifva så organi-erade, att allmogen isynnerhbet må blifva uppmuntrad att deruti deltaga, och hvartill ov:!korligen fordras. att de med säkerhet må kunna påräkna att erhålla belöning. Herremännen böra visserligen, likasom hos oss sker, uckså deltaga i skjutöfningarne för att så t mer uppmuntra allmogen; men de hafv kerligen så mycken tosterlandskärlek och smbition, att de sätta sig öfver alla små belöningar. Jag kan således icke frångå min öfvertygelse, att fosterlandets försvar säkrast firberedes och med det första vinnes, om bondesöner och drängar framför andra uppmuntras at deltaga uti skjutöfningarne, och att alltså belöningarne endast åt dem må förbehållas. Hvad är det väl annars som lockar allmoge att mera mangrannt söka förskafta sig i oth färdighet i målskjutning? — Skja ningar borde fnnas uti hvar domsaga i riket. Carl Johan Bom. Kontraktsprost och innehafvare af Carl Johans medalj. ö—