Aftonbladet – 14 mars 1860, sida 3

Rörande fosterlandets försvar. Till Redaktionen af Aftonbladet. Redaktionens vid så många tillfällen visade varma fosierlandskänsla gifver mig den förhoppning, att försvaret för en åsigt rörande fosterlandets försvar icke nekas att blifva införd i Aftonbladet, ehuru den strider emot redaktionens i n:r 51 den 1 Mars fällda yttrande. I nämnde nummer af Aftonbladet finnes en insänd artikel; som omtalar det öfver förmodan vackra resultat, som den af mig år 1858 örganiserade skjutförening åstadkommit bland allmogens söner och drängar: Detta vinner bifall och gillas; men deremot ogillar redaktionen, att yngre herremän deltaga i skjutöfningarne, utan att få täfla om belöning, som endast förbehålles allmogen. Detta klandras af det skäl, att just genom skjutöfningarne borde de särskilda folkklasserna närmas till hvarandra. . Som fosterlandets försvar är ett högst vigtigt ämne, anser jag mig skyldig att söka försvara den af mig följda princip vid. organiserandet af skjutföreningen i norra Ångermanland. Då bör uppmärksamhet allra först fästas derpå, att bondesöner och drängar hela veckan gå uti strängt arbete och hafva blott söndagseftermiddagarne, att öfva sig i målskjutning. Herremännen deremot hafva mycket mera ledighet och mångtaldigt flera tillfällen att deruti öfva sig. Följden blir, som erfarenheten visar, att herremännen vid profjutningen öfverträffa bondgossarne och för;jena alla belöningar, och allmogen blir utan. — Jag öfverlemnar då åt hvar och en att bedöma, bvilkendera skjutöfning mera bidraser att närma de särskilda folkklasserna till hvarandra, antingen den, der allmogens barn äro säkra att kunna få belöning, eller den, der allmogen nästan aldrig kommer deraf i åtnjutande. Efter ett eller annat år ledsna säkert bondgossarne vid de sednare och gå icke mera dit. Deremot hos oss ökas bondvossarnes ntal med alla år, när de se huru deras kamrater belönas och huru herremännen vänskapligen undervisa dem uti skjutkonsten, laddning med mera. Just på sådant sätt anser jag att de särskilda folkklasserna närmas till hvarandra, och att skjutöfningarne vinna alltmer och mer allmogens förtroende, hvilket jag anser för en hufvudsak, och som bör blifva hufvudändamålet vid alla sjutö:ningars organiserande: . Jag bar varit krigsprest i 18 år, jag har bevistat två krig och derunder varit med wti elva bataljer; och jag kan således tala af! tive NE ERE SSE d