Aftonbladet – 9 mars 1860, sida 2

— På samma gång vi betyga Posttidningen vår erkänsla för det några ord kunnat vexlas med lugn och sans uti den genom så mycken hetsig polemik uttråkade norska ståtbållarefrågan, måste vi förklara vår ledsnad deröf. ver, att tidningen icke anser sig böra fortsätta diskussionen. Posttidningen förklarar nemligen i går, med anledning af våra till tidningen framställda frågor, att den icke skulle kunna pesvara dem, utan att beröra sjelfva kärnpunkten af hela tvisten, hvilket strider mot Posttidningens öfta uttalade åsigtÄfven vi afbryta derföre å vår sida diskussionen, endast tillfogande tvenne anmärknin. gar Den ena, att vi måste anse det tala icke litet mot hållbarheten af Posttidningens Tesonnement, då tidningen säger, att Sverge har bokstafsrätt till deltagande i besluten om än-: dring af alla de genom underhandling med de svenska kommissarierna tillkomna nya stadgandena, men att det i vissa fall kan vara oförnuftigt att begagna sig af denna rätt. Man skulle ju sålunda ha afslutat ett oförnuftigt kg icke sannt? Lyckligtvis äro Veder. börande ursäktade; dermed, att iman å ingen. dera sidan visste af att man höll på med nå: got kontrakt eller någon traktat. Den andra anmärkningen är den, att om de på nämnde -sättstillkomna stadgandena skulle, såsom Posttidningen påstår, utgöra ett fördrag mellan Norge och svenska kronan, så skulle det följdriktigt. vara icke unionsregeringen som skulle såsom ene kontrahent höras vid fråga om ändringär, utan svenska regeringen: Svenska regeringen skulle således vid hvarje förekommande fall för sin del fatta beslut, och då det icke låter tänka sig, att konungen skulle såsom nörsk kopung fatta ett annät beslut än