Aftonbladet – 9 mars 1860, sida 2

AA SGI TGLSEL BUSUI BVYCTISK RUM B, SG SKUMT det de facto blifva i svenska regeringen som det afgjordes, om sådana norska grundlagsändringar skulle sanktioneras eller ej. Man måste hålla hr grefve Taube räkning för, att han i sin reservation ganska riktigt dragit ut denna ovilkorliga konseqvens af yrkandena om de ifrågavarande norska grundlagsbestämmelsernas kontraktsmessiga natur. Huru mar skall kunna vindicera åt svenska regeringen, såsom ene konträhent, en dylik beslutanderätt öfver norska grundlagsfrågor, då samma regering aldrig såsom ene kontrahent bekräftat grundlagen vid dess afslutande, det är hvad som ännu återstår att visa. Vi hänvisa för öfrigt vår aktade kollega Post idningen till den förträffliga uppsats ur Norrköpings-Kuriren, som vi i går meddelade, foch hvilken med en sällspord klarhet i bevisföring ådagalägger orimligheten af att kalla det för ett kontrakt, hvars förändrande den ene kontrahenten icke har ovilkorlig rätt att förhindra. — — En författare i Dagbladet, som tecknar sig —Im— och som fått sig tillstadt att i nämnde blad uti den norska frågan producera en hop virriga saker, hvilka vittna derom. att han icke vet, hvarom fråga är, har bland annat kuriöst äfven yttrat en undran, hvem som någonsin skulle ha framställt frågan om norska ståthållareskapet såsom lagligen utgörande föremål för ständernas lagstiftningsrätt, såvida det icke skulle vara sjelfva Afton. bladet. Då vi händelsevis kunna vara till tjenst. så böra vi upplysa, att det finnes en riddarhusledamot vid namn Dalman, Wilhelm FreArik Achates, som den 21 sistlidne December väckte en motion, som för en stor del af allmänheten icke är alldeles obekant, och hvari motionären bland annat yrkar, att rikets ständer skola hos K. M:t begära, att Storthingets skrifvelse rörande ståthållarefråganmåtte ständerna delgifvas, samt att K. M:t måtte lemna svenska folkets representanter tillfälle att deruti afgifva sitt utlåtande. Det är visserligen sannt, att, såsom kyrkoherden Ternstrföm melankoliskt anmärker i sin reservation vid ekonomiutskottets betänkande, intet enda af de yrkanden herr Dalman i nämnde motion gjort vunnit någon framgång, och att hela motionen i sjelfva verket icke haft annat resultat än att framkalla buller, oreda och splittring inom riksdagen samt trassla bort och undanskjuta den vigtiga frågan om en revision af unionsfördraget samt andra vigtiga reformfrågor; men det är väl icke derföre alldeles skäl att glömma bort att den existerat. RK — Dagligt Allehanda har i går börjat meddelandet af de vid ekonomiutskottets betänkande i norska frågan fogade reservationer. Vi finna deraf, att utom de af oss uppgifna reservanter af borgareoch bondestånden, hvilka alla yrkat att hr Dalmans motion icke måtte till någon rikets ständers åtgärd föranleda, hafva reservationer blifvit afgifna äfven af tre adelsmän, nemligen friherre Ö. J. O. Alströmer, grefve H. A. Taube och-hr J. H. Rosensvärd, samt af en prest, kyrkoherden Terns röm. Friherre Alströmer framställer icke något särskildt yrkande, utan anmäler blott sin från majoriteten skiljaktiga åsigt om olika slag af TJ unionsbestämmelser. 1 Grefve Taube draget ut konseqvensen af yrkandet om vissa norska grundlagsbestämÅmelsers, och bland dem den 14 8:s, kontraktsmässiga natur derhän, att äfven svenska statsrådet bör sig derom yttra, och det är med afseende på denna sin åsigt, then ej för att I påyrka vägrad sanktion ar hofska StortbinÅgets beslut, som grefven föreslår: att rikets ständer måtte hos K. M. i underdånighet anhålla, att K. M. vid afgörandet af den af norska Storthinget för dess del beslutna än dring i Norges grundlag, hvarigenom det i samma grundlag intagna stadgande att till ståthållare i Norge kan utnämnas en norrman eller en svensk, skulle komma att upphäfvas, ville, i egenskap af svensk konung, i konstitutionel ordning, öfverväga och Betrakta densanima från svensk synpunkt. Hr Bosensvård gifver endast tillkänna, att han icke i allo kan godkänna utskotets betänkande med afseende på revisionen, ehuru han biträdt sjelfva beslutet i frågan. I Kyroherden Ternström reserverade sig: 1:o mot beslutet att unionskomitns handlingar af 1844 icke böra från trycket utgifvas; 2:o deremot att andra delen eller alternativet i afdelningens beslut angående hr Dalmans motion (om behandling i sammansatt statsråd) blifvit af utskottets majoritet undanröjdt; 3:o mot den åsigten, som anser upphäfvandet af ståthållareskapet vara en sak af ringa vigt och betydenhet, samt 4:0o emot det tyst eller öppet uttalade medgifvandet, att Sverges rikes ständer icke ega latt med hela detta ärende taga någon befattning. Å Hr Ternström är, såsom man ser, radikal i sin riktning, och ban medgifver oförstäldt, att I de, som yrkat svensk inblandning i norska ståt hållarefrågan, vunnit jemnt upp ingenting genom utskottets förslag. Han suckar djupt I deröfver, att det ser ut som om åsigterna af ohågon oförklarlig -påtryckning under den offentliga diskussionen af ämnet blifvit föränIdrade, och som skulle man ha tagit intryck saf debatten, som förts i alldeles motsatt anda. Sanningen likmätigt anmärker hr Ternström ochså, att A botslåg åar icke underlåtit att I deraf draga parti. Visserligen ha vi aldrig ansett GöingepreTlaternas värdige representant såsom någon varm vän af den offentliga diskussionen ; men-knapnn ne a a nn mn mn mm mn Am en -fA —M AR OF VR OR 5 DBR DO Mm I AA 4 Men den härliga solen, som nu uppgick, tycktes på sina klara och varma strålar bära till hans Bjerta, ännu förnimbarare, de himmelska orden, som Hade ljudat i hans öra I hela nattet. Och då han nu ändaktsfullt böjide sitt hufvud. var det honom. som om en