Aftonbladet – 8 mars 1860, sida 3

TEE BER ARR AR SAVED MSE UTGE TYAREL IVL SVETT ska folket, erhållit en för densamma trämmande till sats, medan Å andrit sidan yrkas, att en i samms norska grundlag svemsk man förbehållen förmån skull utan Sverges hörande kunna upphäfvas. Det låter, oci tänka sig hvart likställigheten skulle leda, om, 2såsom man föreslagit, genom tillträdes lemnande för norrmän till statsmi vistersembetet för utrikesäre dena, Norge skulle eg a en organ inom Sverges sta: råd medan den möjlig het, som för Sverge funnits act i den norska. regeri ngen bevaka sina intressen skulle upphäfvas.. Under lugna tider och då in stridiga meningar folken. emellan uppträda till kamp samt så länge unionskonwgens personlighet förm rullgöra det svåra värfvet a tt fylla föreningsfördrage brister, skulle författningen tilläfventyrs ktvunna bestä Men det är ej endast för Imxna tider dylika föreningar afslutas, det är ej på den osäkra tillfälligheten af blifvande regenters större eller mindre förmåga att uppfylla pligter, dem man öfver. höfvan försvårat, som föreningar olika folk emellan kunna ingås med hopp om bestånd under växlande framtida skiften. Endast rättvisa grunder leröng utsigt att vinna syf temålet och dessa äro, hvardefs folkets frihet och sjelfständighet samt okränkta rätt att, i den mån det bidrager till det gemensamma ändam ålets vinnande, också ega inflytande på de gemens amma angelägenheterna. Alla andra grunder afvika från rättvisa och leda derföre förr eller sednaxz e till upplösning af en förening, hvars grund saknar styrka att upprätthålla byggnaden. Af hvad utskottetredan yttrat följer, både att det anser en revision och ett tullständigande af föreningsfördraget af beh ofvet påkallade, och att det för sin del anser detta böra verkställas endast på sådana grunder, att det främsta rummet: inom föreningen och rättigheten, att i förhållandet till andra makter representera densamma, böra fortfarande åt Sverge bibehållas, såsom tillhörande sistoämnde land, icke blott med afseende på föreningens historiska tillkomst och såsom varande det mäktigare af de båda rikena, utan äfven derföre, att då likhet i skyldigheter mellan de båda rikena i allt fall ej lärer kunna åstadkommas, bibehållandet af Sverges främre ställning är den enda form för föreningen, som icke skulle göra Sverges ställning i föreningen uppenbart lägre än Norges, och derigenom ofelbart verka till föreningens upplösning. Det skulle måhända kunna ifrågasättas, alt utskottet bort i afseende å särskilda punkter närmare uppgifva föremålet och syftningen af dem önskade revisionen. Detta skulle likväl leda till alltför ster vidlyftighet, utan att ändock kunna uttömma ämmnet, derest icke utskottet skolat sjelft företaga revishonen, hvilket ej torde vara lämpligt eller ens vera ställbart. Utskottet bar emellertid ansett sig ej böra underlåta att uppgifva vissa punkter, såsonu, efter utskottets tanke, särdeles angelägna föremål för ändrade eller fullständigare bestämmelser de förenade rikena emellan. Hit räknar utskottet: konunga-, hronföljareoch förmyndareval, interimsregeringens sammansättning och verksamhet, unionskonumrens dispositionsrätt öfver armen och flottan samt försvarsverkets ordnande efter gemensam plan, bestäm mande af grunderna för utgörandet af bidraga tin gemensamma kostnader, formen för en unionsrepresentation af de båda rikena nr fl — Enligt nu gällände stadganden för val af konung, thronföljare eller förmyndare för omyndig konung skal, derest båda rikenas representationer med sina val starr nat. på olika personer, saken slutligen ajgöras genom en komite, bestående af lika många ledamöter från hvartdera riket, hvilka ledamöter rösta med shuitna sedlar, cf hvilka-en förseglad aflägges, för att, i händelse af Ika röster, bestämma valet: Det kan således hända, ait. emot ett af de förenade rikenas enstämmiga vilja, det samma: af det andra påtvingas en regent medelst den illfälliga utgången af en lottning. At detta sätt att :fgöra tvistiga frågor emellan två folk icke är lyckligt, torde väl kunna för säkert antagas:; Minst synes de böra vinna tillämpning i frågor af den vigt, som ifråjavaramde, der det är lätt att inse huru ett åfgörandr. ådant nyss blifvit förutsatt, skulle inom det r ke, hvar: I ympatier i en så genomgripande sak bifvit åsidosasta, kk väcka ett missnöje, hvlket lätteligen kunde rubba före ingens vidare bestånd. Ehuruväl man må hoppas, an lessa bestämmelser sent, om någonsin skola behöfva att illämpas,. torde dock klokheten bjuda, at i tid söka ut yta sådana stadganden rörande folkens ömsesidiga förvållanden, om hvilka man måste erkänna att de med skäl befaras innebära faror för föreningens bestånd. mot bättre afvägda. 2) Att en regering, bestående af tjugo personer, (är till :ormen olämplig, derom lära väl ej delade meningar sxunna uppstå. En ytterligare anmärkning mot interims:egeringen grundas med skäl derpå, att, medan norska regeringen i Kristiania ensam handlägger större de!en af de norska ärendena, deltaga interimsregerinsens norska ledamöter i han ölgEning och afgöande af hvarje svenskt ärende och kunna hvaranian vecka bestämma beslnten, något, som synes gå itöfrer till och med likställighetens fordringar, helat ;m genom ståthållareembetets upphäfvande all möjighbet från sveösk sida till deltagande i Norges ange ägenheter upphäfves. Om vid föreningens ingående anledningar möjliger örefunnos för Norges folk att i grundlagen stadga nskränkvingar i konungens rätt till lika disposition öfer Norges försvarsmedel, som den svenska grundla sen lemnar honom öfver Sverges, så lära väl dessa snledningar nu, efter ett halft sekel, hafva förlorat ll betydelse och således deras upphäfvande böra vil igt medgifvas. Vigten deraf, att båda rikenas försvarsanstalter ef: er gemensam plan ordnas, torde ej behöfva närmare itvecklas, då det uppenbarligen utgör vilkoret för att örehingen skall? för de båda rikena uppfylla sitt mfrudsakliga ändamål. Grunderna för bestridande af kostnader för genensamma ändamål finnas icke de båda rikena mellan genom lag stadgade. Att denna brist tränsande kräfver att afbjelpas lider intet tvifvel. Den sammanhänger dock så nära med grunderna för föreningsfördraget i öfrigt, att den lämpligast och bäst synes i sammanhang med öfriga delar af föreningsskten böra ordnas och fastställas. Till föreningens bestånd synes likaledes omndgänglisen nödvändigt att, då i gemensamma angelägenheer de båda rikeöas representationer stanna i olika oeslut, en utväg finnes att med begges rätt slutligen sfgöra frågan. Detta kan icke ske på annat sätt, in att representanter från båda rikena sammanträda ch efter hällna: öfverlåggningar slutligen åfgöra fråsan. En sådan unionell kongress eller representation saknas nn alldeles och frågan om sättet för dess bil iande och verksamhet synes utskottet böra blifva ott af de vigtigaste föremålen för en blifvande revision af föreningsfördraget. I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit yttradt, får utskottetsjjllstyrka: Att rikets der måtte i utiderdånig skrif. velse till K. M:t anhålla, det K. M:t måtte täckas genom en af svenska och norska män be stående komitå eller på annat sätt, som K. M:t pröfvar lämpligare, låta verkställa revision al stadgarne för föreningen emellan Sverge och Norge och uppgöra förslag till ett nytt fullstän digt förebingsfördrag samt derefter till rikeis ständer och Norges Storthing åflåta nådig pro position med förslag till fullständigt ordnande a! föreningsförhållandena de båda rikena emellan Såsom utskottets föregående framställning visar, har atskottet med anledning af så väl hr Ribbings som br grefve Anckarsvärds motioner förskaffat sig tillgång till anionskomitens år 1844 afgifna betänkande med dertill hörande handlingar och af desamma tagit känne dom. Då emellertid det af unionskomiten afgifns förslag icke befunnits sådant att det, efter utskottels Tre sn ART NR RF URL KRA FRA